Jag är inte samma person som jag var för ett år sen, två år sen eller tre år sen.

Jag vet att jag har förändrats. 

För nu vet jag att jag har ett värde som jag inte trodde jag hade förut.

Allt i mitt liv har förändrats sen jag träffade min pojkvän (ja, vi är fortfarande tillsammans). Jag har börjat se på mitt liv från ett annat håll, jag har börjat se på mig själv på ett annat sätt. Jag kanske inte är så smal som alla andra men jag har ett värde. Jag är värd så mycket mer än vad jag intalat mig när jag var yngre. När jag låg runt (okej, åtta personer från 16-21 år kanske inte är att ligga runt) för att få bekräftelse, när jag mådde dåligt och grät mig till sömns för att jag mådde dåligt. Nu mår jag också dåligt. Ibland. Inte på samma sätt som förut, men ändå av samma anledning.

Sen jag träffade A har jag gått upp 5 kg. Det är 7 månader sen. Det är mindre än ett kilo i månaden men ändå alldeles för mycket. När man träffar någon med samma passion till godis och läsk, som jag har, så är det väl inte konstigt. Skillnaden är att han har en ämnesomfattning som.. Jag vet inte vad som har bra ämnesomsättning, men han har grym. Går inte upp ett gram.

Jag älskar mig själv mer nu än vad jag gjorde förut. Kanske för att jag har insett att jag har ett värde. Kanske, kanske inte. Kanske för att jag blivit äldre och visare. Jag va 16 när jag började skriva, nu är jag 22 år. 

Jag är fortfarande rädd att jag inte ska vara tillräcklig för A. Kommer antagligen alltid vara det. Kommer alltid vara rädd att han ska träffa någon annan. Speciellt efter han erkände att han inte älskade mig lika mycket längre. Sen har vi inte pratat om det mer. Mer än att jag varit mer nojjig. Jag försöker att inte vara det. Men det känns som en rimlig känsla. Nu har hans bästa klasskompis blivit singel också. Hon bor i samma stad som honom. Jag bor 20 mil bort. Förstår ni? De är egentligen alldeles för olika för att funka - men saker har chockat mig förr. T.ex att jag valde en person som är två år yngre än mig, det trodde jag aldrig skulle hända. Men det är jobbigt att veta när hon lägger upp bilder på instagram, och skriver statusar på facebook och säger att "hon saknar att plugga med honom" eller att hon vill att de ska ha en bakdag tillsammans.

Ja, skitsamma. Massa ordbajs. 

Jag ska festa nu. Ha en bra helg.

Jag är inte samma person som jag var för ett år sen, två år sen eller tre år sen.

Jag vet att jag har förändrats. 

För nu vet jag att jag har ett värde som jag inte trodde jag hade förut.

Allt i mitt liv har förändrats sen jag träffade min pojkvän (ja, vi är fortfarande tillsammans). Jag har börjat se på mitt liv från ett annat håll, jag har börjat se på mig själv på ett annat sätt. Jag kanske inte är så smal som alla andra men jag har ett värde. Jag är värd så mycket mer än vad jag intalat mig när jag var yngre. När jag låg runt (okej, åtta personer från 16-21 år kanske inte är att ligga runt) för att få bekräftelse, när jag mådde dåligt och grät mig till sömns för att jag mådde dåligt. Nu mår jag också dåligt. Ibland. Inte på samma sätt som förut, men ändå av samma anledning.

Sen jag träffade A har jag gått upp 5 kg. Det är 7 månader sen. Det är mindre än ett kilo i månaden men ändå alldeles för mycket. När man träffar någon med samma passion till godis och läsk, som jag har, så är det väl inte konstigt. Skillnaden är att han har en ämnesomfattning som.. Jag vet inte vad som har bra ämnesomsättning, men han har grym. Går inte upp ett gram.

Jag älskar mig själv mer nu än vad jag gjorde förut. Kanske för att jag har insett att jag har ett värde. Kanske, kanske inte. Kanske för att jag blivit äldre och visare. Jag va 16 när jag började skriva, nu är jag 22 år. 

Jag är fortfarande rädd att jag inte ska vara tillräcklig för A. Kommer antagligen alltid vara det. Kommer alltid vara rädd att han ska träffa någon annan. Speciellt efter han erkände att han inte älskade mig lika mycket längre. Sen har vi inte pratat om det mer. Mer än att jag varit mer nojjig. Jag försöker att inte vara det. Men det känns som en rimlig känsla. Nu har hans bästa klasskompis blivit singel också. Hon bor i samma stad som honom. Jag bor 20 mil bort. Förstår ni? De är egentligen alldeles för olika för att funka - men saker har chockat mig förr. T.ex att jag valde en person som är två år yngre än mig, det trodde jag aldrig skulle hända. Men det är jobbigt att veta när hon lägger upp bilder på instagram, och skriver statusar på facebook och säger att "hon saknar att plugga med honom" eller att hon vill att de ska ha en bakdag tillsammans.

Ja, skitsamma. Massa ordbajs. 

Jag ska festa nu. Ha en bra helg.

Jag är inte samma person som jag var för ett år sen, två år sen eller tre år sen.

Jag vet att jag har förändrats. 

För nu vet jag att jag har ett värde som jag inte trodde jag hade förut.

Allt i mitt liv har förändrats sen jag träffade min pojkvän (ja, vi är fortfarande tillsammans). Jag har börjat se på mitt liv från ett annat håll, jag har börjat se på mig själv på ett annat sätt. Jag kanske inte är så smal som alla andra men jag har ett värde. Jag är värd så mycket mer än vad jag intalat mig när jag var yngre. När jag låg runt (okej, åtta personer från 16-21 år kanske inte är att ligga runt) för att få bekräftelse, när jag mådde dåligt och grät mig till sömns för att jag mådde dåligt. Nu mår jag också dåligt. Ibland. Inte på samma sätt som förut, men ändå av samma anledning.

Sen jag träffade A har jag gått upp 5 kg. Det är 7 månader sen. Det är mindre än ett kilo i månaden men ändå alldeles för mycket. När man träffar någon med samma passion till godis och läsk, som jag har, så är det väl inte konstigt. Skillnaden är att han har en ämnesomfattning som.. Jag vet inte vad som har bra ämnesomsättning, men han har grym. Går inte upp ett gram.

Jag älskar mig själv mer nu än vad jag gjorde förut. Kanske för att jag har insett att jag har ett värde. Kanske, kanske inte. Kanske för att jag blivit äldre och visare. Jag va 16 när jag började skriva, nu är jag 22 år. 

Jag är fortfarande rädd att jag inte ska vara tillräcklig för A. Kommer antagligen alltid vara det. Kommer alltid vara rädd att han ska träffa någon annan. Speciellt efter han erkände att han inte älskade mig lika mycket längre. Sen har vi inte pratat om det mer. Mer än att jag varit mer nojjig. Jag försöker att inte vara det. Men det känns som en rimlig känsla. Nu har hans bästa klasskompis blivit singel också. Hon bor i samma stad som honom. Jag bor 20 mil bort. Förstår ni? De är egentligen alldeles för olika för att funka - men saker har chockat mig förr. T.ex att jag valde en person som är två år yngre än mig, det trodde jag aldrig skulle hända. Men det är jobbigt att veta när hon lägger upp bilder på instagram, och skriver statusar på facebook och säger att "hon saknar att plugga med honom" eller att hon vill att de ska ha en bakdag tillsammans.

Ja, skitsamma. Massa ordbajs. 

Jag ska festa nu. Ha en bra helg.