Sitter här. På golvet. Sorterar tvätt.

För det är sånt man måste göra när man är vuxen.

Kände bara för att skriva av mig.

Jag vet att jag är en bra person. I grund och botten. Jag har sunda värderingar, jag är artig och trevlig, jag har alltid varit duktig i skolan (även om jag alltid känner mig värdelös), jag är ödmjuk, snäll, omtänksam. Jag är det. Jag vet det. Jag har även fått höra så många gånger att jag är klok. Jag är smart. Jag är det. Jag vet det. 

Jag vet att jag kan göra mycket mer än vad jag gör. Jag har ett driv som bara ligger på sparläge. Jag behöver få igång det där drivet. Just nu är jag inte lycklig. Hur blir man lycklig? Hur gör man sig själv lycklig? Jag har alltid litat på att någon annan ska lyckas göra mig lycklig. Men jag kanske aldrig träffar någon som gör mig lycklig. Jag vill inte gå runt och vara olycklig hela livet bara för det. Hur lyckas man hitta något som gör en lycklig?

Försökte prata med en vän om det, BV om ni minns henne. Hon har förövrigt skaffat sambo och katt, egen lägenhet. Hon blev vuxen helt enkelt. Hittade någon som kompletterade henne. Som gör lycklig. Man ser det i hennes ögon och jag är så oehört glad för hennes skull. Hursom, hon sa att jag skulle göra saker som gör mig glad. Och där är mitt problem. Ingenting gör mig glad. Jag blir inte glad. Jag kan shoppa en hel garderob, äta, träna, jag kan göra allt. Och jag känner ingenting. Jag är död inombords. Man ska inte vara 23 år och död inombords. Jag har ju allt. Ett hem, snart färdig med min utbildning med godkända betyg, jag har pengar, jag har en "familj", jag har lyckliga vänner. 

Enda stunden, på hela veckan, jag lyckas vara lycklig är när jag får dricka alkohol. Är inte det sjukt? När jag är full, ja då är livet ganska fantastiskt. I fredags raggade jag upp en kille. Woopwoop. Det trodde ni väl inte? Iofs en kille som är 3 år yngre än mig och som garanterat bara ville ligga. Men vi snackade hela kvällen (minns inte om vad) och sen blev det lite kaos med mina vänner som försvnan och jag följde med honom hem. Låg och snackade. Låg lite. Andra killen sen A dumpade mig. Det trodde ni väl inte heller. 

Men inte ens det gör mig lycklig. Det gör mig bara mer missnöjd med livet. Jag har alltså legat med två killar sen A dumpade mig. Ingen har hört av sig. Visst är det inte killens ansvar att höra av sig efter en sån sak, men jag vågar inte. Jag menar om jag ändå bara var ett ligg så vill de vill inte att jag ska höra av mig. I och med det så känner jag mig slampig. Men det är inte slampigt. Asså en kille i juni och en i början av september.. Och de jobbiga är att det inte är två okända killar i min omgängeskrets. Alla känner dem. Varför är det så? Hur lyckas jag?

Jag är trött på ytliga kommentarer. Som att jag har fina bröst (hängiga enligt mig själv). Jag vet ju att jag är så mycket mer. Jag är mer än ett krogligg. 

.. Men ändå är det det ena jag blir behandlad som.

{LP <3 hoppas du mår bra..}