När man har en vän som skriver en facebook status där det står typ "Aldrig känt mig så förstådd" eller "Tack för att du alltid förstår mig" eller liknanade. You get it.

Jag hatar det.

Jag känner mig så dålig. Så jävla värdelös. Jag kan inte ens få min vän att prata med mig. Eller att jag tydligen inte förstår mina vänner. För jag får minsann aldrig några såna där statusar. Alltså visst. Missförstå mig rätt - en facebookstatus är väl inte allt. MEN en sån här offentlig sak är ganska viktigt att få ibland.

Visst är det väl bekräftelse att en person vill träffa en ofta och spendera ledig tid MEN det känns inte ens som jag får det heller. Det enda är att vi träffas när vi super. Gosh. 

Det jag ville komma fram till är att jag är värdelös. På grund av det här. På grund av att jag ätit en jävla massa chips idag. På grund av att jag ätit säkert 200g kexchoklad idag. På grund av att jag hatar mitt liv. På grund av att jag är en tråkig person som inte förstår någonting.

Men ett ord räcker:

Värdelös.

S frågade nyss vad jag tyckte att han skulle tatuera. Iofs frågade han säkert alla han känner, men ändå.

 Det kändes lite bra.. Att han ändå ville veta vad jag tyckte. Inte för att det kanske spela någon roll.

Varför, VARFÖR är han så snygg och att alla vill ha honom? Och han gör sig så tillgänglig till alla?

Att han inte ens dissar fula tjejer för att han är så gudomligt vacker. Nej nej. Han ger alla en chans.

En chans att ligga med honom. VARFÖR BRYR JAG MIG ENS? It's over. Get it. Okey?

_________________________________________________________________________________________

Tänkte mest uppdatera er om att jag från och med nu ska försöka bry mig lite om min vikt.

SATS kort ska jag köpa när lönen kommer. Eller ja, ett månadskort iallafall. Så kör vi.

Får se hur det går. Och hur det slutar. Men försöka iallafall. Så.. Okej. Är ni med?

Peppa mig. Snälla. Jag kommer behöva er. Mycket. Hela tiden. Glöm inte hur bra ni är!

Jag har skrivit så mycket om den här personen. Hon har varit en stor del av mitt liv. Jag har skrattat, gråtit, varit arg, varit fundersam, varit förälskad. Hon har hjälpt mig att träffa både E och S. Hon har varit där. Hela tiden.

Jag vet inte vart jag vill komma egentligen. Jag är ledsen. Jag är besviken. Jag är arg. Men mest besviken. För hon väljer bort mig. Hon hör inte av sig. Hon finns inte där som förut. Hon väljer ALLTID sina pojkvänner före mig. Det spelar ingen roll. Hon har haft två stycken under tiden vi har varit vänner.

Speciellt med sin nya pojkvän.. Hon skriver ofta hur mycket hon älskar honom och att han är hennes bästa vän. Men jag då? Brukar jag tänka. Vad är jag då? Vem är jag för dig?

Jag är egentligen inte svartsjuk. Jag vill bara också vara en del. Vi träffas aldrig. För varje gång hon är ledig åker hon till sina föräldrar eller så åker hon och hälsar på sin pojkvän. Själv sitter jag och kan inte göra någonting.

Vi kanske bara är på olika stadier i livet. Jag lever som en fjortonåring som super varje fredag och inte riktigt bryr mig om framtiden, medan hon sitter och planerar barn och förlovning med sin pojkvän.

Är det därför jag blir bortvald? Hon har inte hört av sig på länge. Hon har inte heller svarat på om hon vill komma hit nästa lördag och se på skräckfilm och sen dra ut. Hon skulle ju åtminstonde kunna svara Nej om hon inte vill. Eller kan. (Hon ska säkert till pojkvännen så aa..)

Jag blir bara så less på att hon inte ens kan försöka engagera sig i mig. För jag kommer inte finnas kvar hur länge som helst heller. Jag orkar inte. Jag vill få bekräftelse på att jag också är en del. För de här stunderna när hon inte ens kan berätta hur hennes nya jobb funkar. Ja, ni kanske minns att jag skrev om det. Att hon inte ens berättat att hon fått nytt jobb.

Jag skrev lycka till till henne hon svarade tack. Jag frågade om det gick bra och hon sa att det var spännande. Sen har vi inte pratat mer.

Jag vet inte.. Är det så man gör mot sina vänner? Eller har vi försvunnit så mycket från varandra att det inte är märkvärdigt att berätta sånt? Jag vet inte. Jag orkar inte.

Svara bara din bitch.

Hej.

Vilken fantastisk dag det har varit idag. Har haft nog världens bästa dag. Det har varit varmt och skönt och jobbet har fungerat perfekt. Ingen stress - ingenting. Allt har bara flutit på och jag har inte hatat mig själv under hela dagen.

Tänk va skönt om jag hade kunnat menat det där också.

Men det är snarare..

Tvärtom.