A erkände för mig i tisdags att han inte är kär i mig längre.

Alls.

Vilket jag visste men ändå inte trodde på med tanke på hur han betett sig mot mig. 

Men sen sa han också att enda anledingen varför han har träffat mig i flera månader är för att han inte ville vara ensam.

Så ja, där har vi det. Svart på vitt. 

Jag har bara varit en del i hans sätt att slippa vara ensam. 

Jag betyder ingenting för honom.

Om jag känner mig utnyttjad? 

Ja.

För någonstans trodde jag ändå att jag var något för honom. Att även om han inte var kär längre så var jag något mer. Att jag var speciell. Men inte då. Jag var bara en chans för honom att slippa vara ensam.

Träffade honom i onsdags. Och han grät för att han mådde dåligt. Och jag tyckte knappt synd om honom. Jag var bara arg. Arg för att han gör såhär mot mig. Arg för att han beter sig som han gör om det ändå bara är för att leka med mig. Arg för att han säger att han vill vara ärlig mot mig för att jag ska lita på honom och ändå ljuga mig rakt upp i ansiktet. 

Så trött på att honom.

För att jag älskar honom.

Jag är nog inte kär i honom längre eftersom han sårat mig så otroligt jävla mycket. Förstört hela mitt hjärta. Krossat det i så små bitar att jag inte ens vet hur jag ska kunna laga det. Klart jag kommer kunna göra det, men jag vet inte hur jag ska göra. Enda sättet känns typ att släppa honom, låta han dra åt helvete och sen laga mig själv. Men vet inte hur jag ska laga mig själv utan honom, .

Enda perioden i mitt liv som jag tyckt om mig själv var ju när jag var med honom.

Men jag måste prata med honom. Måste få det klart för mig. För jag orkar inte älta mer.

Så jävla trött på att gråta över honom.

Är så arg på honom för att han ljög mig rakt upp i ansiktet.

Jag sa ju sist att han festade med sitt ex. För en vecka sen. På natten ringde han mig och var helt förstörd.

Och vad gör jag? Jo jag åker till honom och räddar honom. Han gråter massa och jag försöker trösta.

Hur ont det än gör så tröstar jag honom. Frågade honom flera gånger vilka han festa med och han sa inte henne.

Han sa alla andra men inte henne. Och jag vet ju. Varför ljuger han.

och nu vet jag att han träffar henne. Eller jag vet inte. Men jag känner det. Varenda liten atom i mig känner det.

Och jag måste få höra det. Av honom. Rakt i ansiktet behöver jag få det bekräftat. Så jag kan slå honom.

För det är det jag vill. Jag vill slå honom. Slå honom för att han har sårat mig så jävla mycket.

Slå honom för att han ljög för mig om att hon ändå inte var hans stil. Att jag var den enda.

Jag var aldrig den enda. Hon har ju alltid funnits kvar. Varför skulle han annars träffa henne? 

Och vad gör jag om de blir tillsammans? Jag kommer ju dö. 

Även om jag som sagt inte känner kärlek för honom så älskar jag honom så otroligt jävla mycket. 

Så mycket att det värker i hela min kropp. Jävla han.

Skrev förut "Antar att du sover men hör av dig senare"

Svarade nu "Jag försöker sova men går sådär"

Idiot.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....