Kom till insikt igår att jag inte är någons person.
Ingen skulle välja mig först om det blev ett dilemma.

Mamma har sin kille.

Pappa har sin tjej.

Min BV har sin bästa vän.

Mitt ex skulle välja sitt datorspel.

Mina andra vänner har andra vänner.

Jag har ingen. 

Det gör så ont när man kommer på det.

När man inte känner sig duglig för någon.

För om någon tyckte det, då borde man ju vara först

Men istället faller man mellan stolarna.

Frågan är om någon skulle bry sig om jag dog

Jag vet att det låter konstigt, och jag vet att folk skulle bli ledsna

Jag menar, mina föräldrar är inte känslolösa trots att de inte har tid för mig

Jag är ju trots allt vuxen. De kan inte hålla på och sätta mig först längre

Hade man haft syskon kanske det inte hade gjort något, men..

Jag är ju ensambarn.

Sen känner jag mig värdelös för annat också.

Jag har inte lust med någonting. Jag känner mig bara ful och äcklig.

När mina kompisar vill ut och festa har jag ingen lust att dricka.

Jag vill bara hem. Hem och spela datorspel (har fastnat med the sims)

Töntigt när man är 23 år och singel och jag vill bara spela ett låtsasspel

Leva i min låtsasvärld där jag styr vem som ska göra vad och tycka om.

Jag känner mig ensam. Jag vill flytta till radhus (wierd) och vara obunden

Jag vill inte vara ensam, jag vill vara älskad. Och ingenting blir som jag vill

Jag saknar mitt ex. Jag saknar mitt ex's familj och hur jag kände mig hemma

Med honom kände jag mig så hel. Jag hatar att känna att något fattas. 

Och så tänker jag på hans familj och blir helt varm inombord. De var min familj

Där brydde folk sig om mig och jag kände mig omtyckt. Jag var så älskad.

Min egen familj har ju som sagt inte tid för mig.

Jag är ensam

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....