5dagar kvar

är allt jag tänker på

det slår bort tankarna från allt

från S. från E. från M. från alla.

det finns ingenting att kämpa för

jag behöver åka iväg så jag får finna mig själv

jag vill bara sova.

Jag kom nyss på att jag åker på söndag.

Det är inte lång tid kvar.

Lyssnar på herr Hellström. Hur han sjunger "nu kan du få mig så lätt"

orkar inte lyssna. Byter låt. Klarar inte av att höra vad jag vill säga till världen.

Sa det till E och han valde bort mig. Skulle aldrig klara av att få den dissen igen.

Lyssnar på Sak Noel's låt - Loca people (WTF?).

Inga känslor. Orkar inte tänka. Trött på att känna. Trött på att vara mig.

Jag behöver den här resan. Glömma allt och alla. Glömma mig själv.

Glömma S och känslorna som vill finnas där inne som jag aldrig kommer tillåta.

Jag ljuger så mycket för mig själv att jag snart börjar tro på mina egna lögner.

Jag vet inte om jag kan skilja på vad som är sant och inte.

Kan inte längre skilja på rätt och fel.

Jag kommer få ångest över att inte kunna skriva när jag behöver det.

Tänk om jag MÅSTE skriva av mig. Vad fan gör jag då? Då blir det jobbigt.

Får skriva i mobilen, och sen skriva över det här. Jag har klarat det förut.

Jag vet att jag klarar det igen om jag vill det. Jag kan klara allt.

Förutom att få S att rädda mig, men livet är inte rättvist.

Jag kom nyss på att jag åker på söndag.

Det är inte lång tid kvar.

Lyssnar på herr Hellström. Hur han sjunger "nu kan du få mig så lätt"

orkar inte lyssna. Byter låt. Klarar inte av att höra vad jag vill säga till världen.

Sa det till E och han valde bort mig. Skulle aldrig klara av att få den dissen igen.

Lyssnar på Sak Noel's låt - Loca people (WTF?).

Inga känslor. Orkar inte tänka. Trött på att känna. Trött på att vara mig.

Jag behöver den här resan. Glömma allt och alla. Glömma mig själv.

Glömma S och känslorna som vill finnas där inne som jag aldrig kommer tillåta.

Jag ljuger så mycket för mig själv att jag snart börjar tro på mina egna lögner.

Jag vet inte om jag kan skilja på vad som är sant och inte.

Kan inte längre skilja på rätt och fel.

Jag kommer få ångest över att inte kunna skriva när jag behöver det.

Tänk om jag MÅSTE skriva av mig. Vad fan gör jag då? Då blir det jobbigt.

Får skriva i mobilen, och sen skriva över det här. Jag har klarat det förut.

Jag vet att jag klarar det igen om jag vill det. Jag kan klara allt.

Förutom att få S att rädda mig, men livet är inte rättvist.

idag är en sån här dag när jag önskar att jag mådde bra

för idag mår jag inte bra. speciellt inte psykiskt.

jag har istortsett legat i sängen hela dagen

och jag har ingen lust att göra någonting annat heller

jag vill inte prata med någon. jag vill bara ligga här.

tyst. osynlig.

just nu orkar jag ingenting och jag vet att mamma kommer bråka med mig snart

hon är på ett sånt humör. jag känner i hela lägenheten att hon vill bråka idag.

det kan ju vara därför jag önskar att jag vore osynlig. för jag orkar inte bråka.

jag vill bara ligga här i min säng och lyssna på min musik.

musik jag inte lyssnat på på en lång lång tid. nostalgimusik.

musik som förut räddat kvällar när det känts som jag ska gå under.

vägde 59.1 imorse. jag känner mig fortfarande som världens fetaste i världen.

men jag är för trött i huvudet för att göra någonting åt det.

vissa stunder känner jag mig inte alls tjock

vissa (som nu) känns det som att benen inte orkar bära mig för att jag är för tjock.

även fast fallet inte är så, egentligen.

huvudet gillar att leka med mig. spela upp små filmer från förr.

E ringde mig på midsommarafton och bad om att få komma hit. Han skulle jobba in fredagen och komma upp och ville umgås med mig hela helgen. Varför nu? Varför ger han sig in i mitt liv igen? Det va han som försvann, jag accepterade. Är han välkommen igen? Jag vet inte. Jag litar inte på honom för 5 öre. Så han kommer aldrig bli den igen. Jag trodde först att det bara va ett fyllesamtal, men han hörde av sig igår med och sa samma sak. Iofs fortfarande full. Men ändå. Han kan ju ha menat det? Eller är det bara mitt naiva jag som vill lita på honom för att vi hade det så bra när vi träffades? Han pratade om när han va här. När vi tittade på en film. Han sa att han ville se den med mig igen. Och igår gav han min äckliga kropp komplimanger. Han vill bara ligga. Det vet jag. Men han anstränger sig fan. Han skulle kunna få hur många tjejer han vill i sin stad (tro mig, jag är säker på att han har lyckats förut) men han ringde mig? Jag som bor på andra sidan Sverige och kan inte alls hjälpa honom. Mig ringde han. Han sa att han tänkte på mig. Det kändes bra. Men ändå skumt. Varför nu? Dissade honom iofs och sa att han inte kunde komma. Jag kan inte ha honom här en hel helg. Tänk om jag faller tillbaka från något jag precis kommit ifrån?

S är ju bortrest. Han skrev på facebook att han skulle köpa en present? Say what? Varför? Gulligt. Men.. Varför? Vet att han fyller år strax efter jag kommer tillbaka från mina resor, men ska jag köpa något till honom? Eller? Alltså.. Jag fattar inte. Köper man saker till en person som man är KK med? Eller vart står vi annars? Varför?

Killen jag låg med förra helgen, M, hälsade inte ens på mig när vi sågs i fredags. Sista han sa va "vi hörs!". Han hälsade när jag hälsade. Sen sa han ingenting mer till mig. Är jag så ful när han inte är full? Han som viskade i mitt öra "det är stört hur fin du är". Sa han sa bara för att få ligga? Sen när de skulle åka hem sa Mr X (som är våran enda koppling till varandra) "Ska du inte ta med dig Lis hem då M höhö". Och han tittade inte ens på mig och sa nej. Tack? Det är kul att veta att man är så jävla ful. Det förstörde allt. Åkte hem efter det. Även fast jag vet att jag inte är snygg så kändes det skumt att han va så mot mig. Var det för att han var full förra helgen? Varför? Varför bryr jag mig ens?

I don't care how many fish there are in the sea. I don't want fish.

I want you.

jag vet inte längre vilka ord jag ska använda när jag skriver vad jag känner. jag vet inte vilka ord som förklarar den tomma känslan jag känner. kan man kalla det tom? när man känner allt och ingenting samtidigt, mest ingenting.

vissa dagar - de flesta dagarna - vill jag bara lägga mig i ett mörkt rum och dra täcket över huvudet och inte bry mig om någonting. för jag orkar inte känna. jag orkar inte tänka. jag vill börja om från början. jag vill leva om mitt liv. det finns mycket som jag ångrar men som jag lärt mig acceptera att det gjort den jag har blivit. jag har lärt mig att sluta ångra. för egentligen är det sakerna man inte gjorde som man kommer ångra mest.

jag hatar alla gångerna jag har tänkt "tänk om". antagligen hade det inte blivit annorlunda om jag gjort någonting annorlunda. allt händer av en anledning brukar man också säga. och för att orka fortsätta leva, måste jag tro på det.

Gla' midsommar på er. Hoppas eran dag blir bra.

jag har hamnat i en jävla svacka igen. ibland är de jättelånga, ibland tar jag mig upp fortare. just nu vill jag bara lägga mig och sova, trots att jag sovit säkert mer än 10 timmar inatt. jag är inte trött, jag vill bara inte vara vaken. jag orkar inte tänka. "jag önskar att jag var en sån som inte tänker" som Melissa Horn skulle sagt. jag längtar tills jag får åka härifrån. tills jag slipper tänka på något annat än mig själv.