Du och jag tittar nog i olika speglar för jag kan inte se vad du menar
Annars måste dina speglar va skeva för smala ting verkar bli breda
Å men jag vet det är inte konstigt att man tvekar
Ingen kan fly när idealen bara ekar
Kraven finns där vart man än vänder
Att du inte duger är signalerna dom sänder
Modetidningarna bara sprider trender
Som inte passar människan så folk mår sämre
Ändå undrar alla vad det är som händer
När vissa väljer svälten

Kapten Röd - Trasig

jag började gråta pga one tree hill.

nu gråter jag fortfarande, jag har gråtit i över en timme. nu beror det inte längre på programmet. nu är det allt annat - livet suger. varför måste jag vara så fet och ful och äcklig? varför klarar jag ingenting? varför älskar ingen mig? varför känner jag mig så misslyckad?

Anna. Jag hoppas du klarar det. Att du blir lycklig och allt det där. Jag tror att du kan klara det, bara du vill. När man läser din kommentar ser man viljan. jag hoppas för din skull. tack för dina fina kommentarer. :)

Jag är dödsmätt från lunchen, eller middagen, eller vad man ska kalla det. Och det är väl bra det. För då behöver jag inte äta mer idag. Istället har jag BOMBAT med inlägg. Förlåt för det. Jag har tråkigt. Ont i huvudet har jag också :/ för få timmar sömn inatt. För mycket tankar. Men vet ni? Jag förtjänar att ha lite ont i huvudet. Jag svek mig själv när jag låg med mr x igen. Även fast jag ville, så ja, jag har lovat att inte ligga med någon utan att vi har ett förhållande. Jag vet att jag inte klarar det. Mr X är oemotståndlig, konstigt nog.

Matdagbok

Frukost: 2 stora pepparkakor med 1 glas mjölk

Lunch: 2 knäckebröd med créme bonjour - soltorkade tomater. 1 färdigrätt (400kcal..)

Middag:

Känns faktiskt misslyckat. Kvällen är inte slut och jag har ätit det jag skulle äta till middag till lunch. Fail. Men jag ska försöka att inte äta mer nu. För det är inte värt det. Imorgon SKA jag se minus på vågen. Det känns så jävla bra ändå. Blev nog mer än 800 kcal ändå, men aja..

--

jag måste bara berätta en sak som hände igår på den där festen. Nästan alla, eller iallafall de jag känner, satt i vardagsrummet. Jag satt på en stol och Mr X satt i en fotölj och resten satt i soffan, ungefär så. Sen hörde jag hur Mr X ropade på mig, så jag gick dit. Satte mig i hans knä (varför? han klappade sig lixom på knäet, förstår ni hur jag menar?) Sen när jag satte mig där och frågade vad han ville så kramade han om mig och viskade i mitt öra: nä, det var inget speciellt. jag ville bara ha dig nära.

Förstår ni nu varför det slutade som det slutade? jag blev så glad att jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Underbara snälla Mr X. <3

Nu har jag städat hela lägenheten. Superfint, tycker jag. Får se vad mamma säger när hon och killen kommer hem hit. Jag hoppas jag kanske kan få lite beröm, det tog ju trots allt ett tag.

Ska äta om någon timme tänkte jag. Fast tydligen innehöll färdigmaten 500kcal, eller något sånt. Men jag får äta och vara glad. Jag har inte ätit något sen frukost. Och helt ärligt - jag är inte hungrig. :) Kanske blir det senare. Snart måste jag börja plugga också. Det känns mindre kul.

Idag blir det max 800 kcal. Jag har nyss ätit 2 stora pepparkakor med kristyr och druckit ett glas lättmjölk (inte mer än 200 kcal?). Till middag ska jag sen äta en färdigrätt som innehåller 400kcal. Däremellan ska jag försöka dricka vatten, bara. Sen får vi se hur det går. I'll try anyway.

Morgonvikt: 58.0

har iallfall inte gått upp sen sist jag vägde mig. fast inte ner heller. men det är ändring på det nu. så det så. :)) i have to go down.  8 kg. PEPPAD!

jag är nyss hemkommen från en fest. jag har druckit max en öl, så jag är inte full någonstans. eller egentligen är det inte festen jag kommit ifrån, utan mr x. jag vet, förlåt förlåt förlåt, men jag klarade inte pressen. han var för fin. så det jag klarat mig utan i över 1 månad, nästan 2 klarade jag mig inte undan idag. men det var åt helvete.

jag kan inte tillfredsställa en kille. hur sjukt är inte det? jag satsar en tia på att det är för att när jag har kläder och bara myser med honom är jag rätt mysig. men så fort kläderna ryker ser man hur jag ser ut. då är det valkar överallt. fett. finnar. jag är äcklig. jag är ful. jag mår dåligt ikväll.

Ja du fyller arton och det här är bara ett sådant värdelöst sätt att slösa bort ditt liv, vännen! Du är fin som du är! Att gå ner, ett, fyra, åtta, eller tjugo kilo kommer inte att göra dig lyckligare, snarare tvärtom... Tyvärr så vet jag det...

Jag blir så ledsen på mig själv. Att jag inte kan ta åt mig. "Du är fin som du är!", är en rätt vanlig mening. Den används för ofta. Jag tycker inte att jag är fin någonstans. Jag klarar knappt av att titta mig i spegeln längre. För jag känner mig fet. Jag kan inte köpa nya kläder, för jag är rädd för provhyttsspeglen. Jag kan inte gå ut och vara med mina kompisar för jag är rädd att någon som är med tycker att jag är ful. Jag är rädd för vad andra tycker om mig. Jag vill bli omtyckt. Jag vill vara vacker. Jag är inte vacker nu. Jag kanske inte blir vackrare om jag väger 50kg. Men jag kommer ha klarat ett mål i mitt liv. Jag har aldrig gjort det förut. Jag har misslyckats med allt jag har försökt med. Jag vill visa att jag kan. Vill känna att jag kan lyckas. Vill kunna bevisa för alla som tyckt att jag varit dålig att jag har klarat av någonting. Jag vill bara känna mig nöjd med något jag gör. Jag är missnöjd med allt jag gör. Det är aldrig tillräckligt bra. Jag är aldrig tillräckligt bra. Det kanske inte spelar någon roll hur mycket jag väger. Men det är ett mål jag har. Precis som att resa jorden runt. Jag kommer säkert inte klara det heller. Men tack för kommentaren, jag är glad att det finns folk som bryr sig. Men det stöts bort, för jag är inte värd att få en sån komplimang. För jag är inte fin som jag är.