Jaha.

Nu är jag 21 år gammal. Födelsedagen i sig var väl inget speciellt, mamma sov hela dagen och jag spenderade min tid i skolan och med vänner. Rätt trist dag tyvärr. Men i fredags när vi firade mig var det annat än lugnt. Jag var full som en kastrull och hade så himla kul! Däremot har jag fått blåsor under fötterna för att jag hade nya klackskor. Men det var det värt. Det var kul.

S var där som vanligt, fick världens kram. Och ett grattis. Kändes bra faktiskt. Men jag saknar honom. Eller jag saknar hans närhet. Han kommer alltid vara speciell. Eller inte alltid, men just nu är han verkligen det. Eller.. Har han vart i ett år snart. Men ja, det går väl över. Antar jag. Eller så blir han en sån som E är. Som fortfarande är speciell i min ögon. Däremot sa han igår något som fick mig att tro att han har någon på g. Vilket är så jävla kul för honom. Men han borde vart min. Men det blev han aldrig. Så jag önskar honom seriöst allt bra i världen. Samma sak med S

.. trots att jag alltid kommer önska att jag skulle vara det bästa, för någon.

Den här veckan är speciell, för jag fyller år. Jag fyller 21 år. Det är äldre än vad man tror, samtidigt som man är så liten. Man kämpar med att bli vuxen, kämpar med att klara universitetet, kämpar med att försöka gå ner i vikt, kämpar med att vara vacker.

Just nu klarar jag ingenting. Men när jag fyllt 21 år ska jag bli en annan person. Jag ska bli mig. På riktigt.

Förstod väl att min våg hade något konstigt ryck igår.

Idag väger jag EXAKT 61 kg.

Så nu startar vi!

Fyller dock år i veckan så får väl se hur det går, ska firas av både släkten och vännerna. Men det löser sig. Jag vill vara snygg till andra helgen i februari. Hört rykten om att E kommer upp till Stockholm då, och vill han träffas då vill jag inte behöva tacka nej för att jag känner mig ful. Simple as that. Nu kör vi. Redo? Fucking redo.

tror min våg fick något konstigt ryck imorse

annars väger jag 58.9 kg en dag som denna

och det är inte så värst troligt

träffade U igår. och det var tyvärr väldigt meningslöst

han kom innan vi ens hade börjat ha sex. visst, jag borde ha hänsyn.

det är jävligt pinsamt kanske för en kille att komma så fort.

Men aa.. det gör mig inte lyckligare. Så näe. Kanske inte mer.

Gjorde bara att jag saknade S nätter mer. Och E. Fan de va så mycket bättre.

Men åh. Speciellt herr S. Vilken karl. Gosh..

U ringde när jag satt med min mamma och hon störde som fan, vi kom iallafall överens om att ses imorgon..

Får se om jag inte gör det, men jag skulle behöva lite närhet. Lite klia på ryggen, lite kramar, lite mys.
Vet egentligen inte om jag vill ha sex med honom, men jag vill ändå träffa någon nu. Känner mig så jävla ensam.

Gör jag fel?  Gör jag något jag inte borde?

Har suttit och tittat länge på skärmen nu och jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva. Jag känner mig tom. Jag vet inte alls vad jag vill i mitt liv, förutom bli snygg. Jag vill bli eftertraktad. Jag vill bli älskad. Egentligen för den jag är, men jag tillåter ingen att älska mig nu. För jag tycker inte att jag förtjänar att bli älskad. En tjockis på 60.4 kg förtjänar inte att älskas. Jag tycker inte att alla som väger samma sak som mig är tjocka, absolut inte, för det sitter inte i siffrorna. Vikten sitter på kroppen. Det är fettet. Fettet som dallrar när jag går. Benen som går ihop när jag står.

Jag är ful. Jag är äcklig. Imorgon ska jag fan börja mitt liv.