Jag är världens sämsta. Både för min vikt och på att blogga.

Min kompis bor hos mig för att hon och hennes pojkvän har problem. Ni vet, jag nämnde henne förut. Hon som nästan glömt bort mig. Men jag ställer upp. För jag älskar min vän, hon är en fantastisk människa och får mig att må bra just nu. Så därför ställer jag upp. Även om allt handlar om hennes pojkvän.

Pojkvännen, tårar och tröstgodis.

Men jag gör det. För då slipper jag tänka på E.

JAG BLIR GALEN! Jag försöker komma över E ordentligt. Det går rätt bra så länge jag är vaken, men sen kommer det till sömnen. Han är med i VARJE jävla dröm. Det är alltid bra. Han säger alltid fina saker, han finns alltid där. Han är så verklig. Jag mår så jävla bra, jag njuter i drömmen av att han är med. Sen när jag vaknade vill jag bara bryta ihop. Försöker gå vidare. Och så samma visa nästa natt.

Varför kan man inte bestämma över sina nattliga drömmar? Hur får man någon att sluta vara så närvarande fast personen inte finns kvar i ens liv mer?

Jag vill egentligen bara lägga mig ner och bryta ihop. Allt har gått för fort. Helt plötsligt är allt borta och hela framtiden är påväg. Jag vet inte vart jag är påväg, jag vet inte vart jag har varit och det känns som att jag sitter fast. Fastspikad i golvet. Kan inte ta mig framåt, bara se bakåt. Fast egentligen vågar jag inte se framåt heller. Vad fanns finns där? Vem finns där?

I flera nätter har jag haft en dröm om att jag ska bli mördad. Att någon kommer in i mitt hem och dödar mig medan jag sover. Jag har drömt att jag gått i skogen och någon har jagat mig för att mörda mig. Det känns som jag kommer att bli mördad. Kanske inte som i drömmen. Kanske inte ens så jag dör. Men jag mördar mig själv, inombords. Hela jävla tiden.

Tittar in på E's facebook. Läser vad han kommenterar. Varje gång dör jag lite grann. Han kanske inte är kär i någon annan som jag trodde, men han vill inte ha mig iallafall. Isåfall borde han ha hört av sig. Svarat på smsen jag skickade för över en vecka sen. Men nej.

Ändå förföljer jag honom. Jag lyssnar på musik som jag kopplar till honom, eller situationen. Skriver låttexter på bdb. Han är smart, så han borde fatta. MEN, han kanske inte vill fatta och därför inte bryr sig. Eller så bryr han sig bara inte. Jag vet inte.

Jag har insett att det här ger mig en anledning att satsa på att gå ner i vikt på riktigt. För jag orkar inte gå och sakna mer, så jag måste fokusera på något annat. Varför inte göra något som jag alltid velat? dvs gå ner i vikt? Nu skulle jag gissa att jag ligger på 63. Känns så i hela kroppen. Och jag orkar inte längre se mig i spegeln, jag känner mig aldrig snygg. Så för att slippa tänka på E ska jag tänka på hur jag går ner i vikt.

FÖRLÅT HÖRRNI! ♥ för den dåliga uppdateringen, för att jag skriver så deprimerande. Förlåt! Efter midsommar ska jag komma igång och gå ner i vikt och jag ska sätta upp mål. Men jag vet inte vad som är rimligt att försöka gå ner i veckan? Någon som vet?

Ta hand om er! Puss.

Just nu, efter frukost och middag, så väger jag lika mycket som imorse. Så imorgon hoppas jag att jag har gått ner lite :)

Jag funderar på att flytta hem till pappa nu ett tag. Han o hans tjej ska iväg i en månad ungefär och behöver husvakt. Detta gör det alltså lättare att ta sig till jobbet (jag kan alltså cykla istället för buss och tåg). Har pratat med honom idag, och han sa att det skulle vara jättebra om jag kunde det. Så jag ska prata med mamma imorgon och förhoppningsvis kan jag flytta dit på tisdag och de åker på onsdag :)

Godmorgon!

Tänkte försöka ta tag i vikten lite igen, iallafall försöka. Jag kan ju, men jag är så jävla lat. Morgonvikten stod iallafall på 61.1 så jag har inte gått upp så mycket som jag trodde jag skulle gjort.

Ikväll blir det tacos vet ja, så jag ska försöka att inte överdriva med mat under dagen eftersom jag älskar tacos, helt klart min favorit mat. Så därför tänker jag njuta av det, och jag jobbar ju på vardagarna vilket innebär att jag kommer behöva äta lunch. Eller Behöver o behöver. Jag kommer äta lunch för annars orkar jag inte. Men jag ska försöka att inte äta så mycket onyttigt. Så får vi ser hur det går. Skulle vilja gå ner 10.1 kg som ni vet (jag tänkte säga innan skolan börjar, men.. jag har ju inga sökt vidare så när skolan börjar vet man aldrig)

det är meningen att jag ska vara ensam föralltid

jag tror E är kär i någon nu, efter hans jävla resa

men vem fan bryr sig? jag förtjänar ändå inte honom. jävla helvete. varför ska det  vara så jävla svårt? varför får jag ALDRIG vara lycklig? är det för att jag inte tillåter mig, eller är det för att jag inte förtjänar mig att vara lycklig? varför ska allt alltid gå åt helvete?

alla jävla ord. bara bullshit. jävla helvete! dumma honom!  JÄVLA HONOM!!!!