jag vet inte vad som känns bäst: att inte smsa E eller att göra det?

För jag vet att när jag smsar så får jag svar, han är gullig och allt känns bra. men så fort jag inte smsar gör inte han heller det. förut kunde jag få små sms, även om det bara stod "vad gör du?" så var det ändå ett sms från honom. nu får jag inte sånt längre.

jag tänkte inte rabbla upp "jag är inte värd det" osv, för det har jag gjort så många gånger. men jag tror inte att Gud vill att jag ska träffa någon jag tycker om. är jag för krävande? var avståndet för jobbigt? varför slutade han helt plötsligt prata med mig?  var jag inte värd det?

det är väl nu jag borde inse. fatta. förstå. han vill inte prata med mig, för då skulle han hört av sig. han sitter inte och väntar på ett sms varje dag som jag gör. han bryr sig helt enkelt inte. för han har det bra ändå. jag var bara en liten period av hans liv, han minns det säkert knappt medan jag ältar dag ut och dag in vad jag gjort för fel. vad jag kunde gjort annorlunda för att han skulle tycka om mig.

jag minns så tydligt när vi låg i hans säng, hur han viskade sötnos i mörkret och jag kunde inte sluta le. hände det verkligen mig? låg någon, som var nykter, i en säng, brevid mig och kallade mig sötnos? varför tog jag inte vara på tiden bättre? det kan ha varit den finaste tiden jag haft. den bästa. varför kysste jag inte honom en extra gång innan han försvann? varför lät jag allt rinna ut i sanden? varför slutade han höra av sig?

jag är så trött på att överanalysera allt. att jag minns allt. jag önskar att det bara gick över. att jag inte höll fast så jävla hårt i allt som jag tycker om. att jag bara var en sån som kunde ge upp hur lätt som helst, gå vidare utan att bry mig. men jag kan inte. jag saknar honom. han bryr sig inte längre.

en sak jag lärde mig var iallafall: people always leave.

jag funderar på att smsa E.

fel? rätt?

vi har inte pratat sen i fredags. 4 dagar alltså. :(

varför saknar han inte mig?

-- update

I did it..

Tänk vad bra det skulle vara om man skulle kunna lösa alla andras problem, istället för att ta tag i sina egna.

.. förresten tryckte jag i mig 2 stycken 100g choklader nyss efter att ha ätit middag. äckligt.

Jag är så less på vissa människor. Trött på falska fittor som snackar massa skit. Vi var vänner, och nu är du ingenting. Du betyder mindre än vad smuts gör för mig. För det är vad du är, du är smutsig. Jag skiter i det, men det du sa sårade mig. Du försvann någongång på vägen. Du är äcklig, och jag är glad att du är ute ur mitt liv.

Jag är så irriterad och trött på allt. På hur folk beter sig. På hur ingenting blir som jag vill. På att jag försöker vara positiv och glad hela tiden men jag får ingenting tillbaka. Jag är så jävla trött på att vara glad. För jag försöker vara glad, jag ÄR ytligt glad hela dagarna. Ler och är positiv. Sen när jag kommer hem brakar det, jag orkar inte vara glad. Jag orkar inte le. Jag orkar inte vara någon jag vill vara. Jag försöker så mycket utåt så när jag kommer hem vill jag bara gräva ner mig.

Och alla frågar om E. Hur det går, om vi har pratat. NEJ! Vi har inte det. Det suger och det gör ont. Men jag låtsas som det inte gör något. För leker man glad så bryr sig ingen. MEN DET ÄR JÄTTE JOBBIGT! För jag vill höra av mig hela tiden, men jag vågar inte. När ska alla sluta fråga? Jag vill inte tänka på det.

Jag är så jävla trött på att folk är så nyfikna. Förlåt att jag är så grinig här. Men jag orkar inte. Hur glad jag än vill vara. och jag blir GLAD när ni bryr er. För de falska fittorna som frågar annars är bara nyfikna, de bryr sig inte. Jag hade lika gärna kunnat säga att jag ville ta livet av mig och de hade bara "jaha, haha, okej".

Det är skillnad på att bry sig, och på att "bry" sig (som alla jag känner verkar göra. Bortsett från Bästa vän och en annan)

Nu kör vi standardfrasen: Godmorgon!  :)

Hoppas ni sovit gott och att ni mår bra. Med mig är det väl fint, egentligen. Trött på allt bara, men det var väl inget nytt. Jag längtar som fan till valborg på fredag eftersom jag antagligen ska få supa och träffa nya människor. Ska bli så förbannat kul! Om det blir av vill säga, så håll tummarna för min skull. Jag behöver det känner jag.

Annars då.. Jag har bestämt mig för att gå ner MINST 0.7 tills på söndag. Det borde jag kunna. För då ligger jag på 61 (morgonvikt: 61.7kg) . Sen kör vi lite i taget. Jag minns, Valborg 2007 vägde jag typ 53 eller 52. Hemskt. Det är 10 kilo mindre än nu. Hemskt. Jag va så lycklig den dagen måste jag säga.

Nu måste jag iväg till skolan (och träffa han från i onsdags, bajs. Han jag pussade ni vet? Fyfan. Hoppas han låtsas som ingenting)! Ha en jävligt bra dag.

någon mer än jag som läste om Fatorexi på aftonbladet igår?

 Och jag är aldrig nöjd med något
jag har alltid varit sån
när jag ser mig själv i spegeln
vänder jag mig om
♥

godmorgon!

varför säger man egentligen god? man kan säga god tårta, god mat osv - men varför godmorgon? det låter som man kan äta den. "åh, ska vi få morgon? Gud va gott!" det skulle lixom kunna vara en maträtt. aja, förlåt. ordbajs.

hade jävla kul igår med min bästa vän, vi skrattade och va ute och gick hur länge som helst, säkert 2 timmar. pratade om allt och ingenting. skämtade. bara var vi. som vi brukade vara. det var så skönt. helt underbart. går inte att beskriva.

..... jag måste skärpa mig med vikten. väger nu 61,5. hallå? skärpning Lis! det är typ 40 dagar till studeten. jag måste ner på 5något. Inte 6något på studenten. Fyfan. MÅSTE FIXA DET!