hej gumman

hej..

hur mår du?

jotack, jag mår fint, hur mår du själv? :) 

(nej egentligen mår jag skit, men jag kan inte säga det till dig. jag har ätit för mycket och har typ ångest över hur mycket jag har ätit. men vad fan kan du göra åt saken!? 

typ så är det nu. fan. jag kan inte ens vara ärlig mot mina kompisar.

Var och badade med några kompisar idag. Varmt i vattnet och vi lekte och simmade massor. Hade tagit med mig ett äpple och vatten, ifall hungern skulle sätta in. Sen fick jag en bullbit som jag slukade i ett naffs. När jag sen låg och solade och de andra badade ringde jag till mamma och sa att jag skulle äta hos min kompis som vi skulle se på film hos.

Det jag inte visste då var att min kompis mamma köpt pizza till oss. Jag sa att jag inte var hungrig och hade tänkt att äta när jag kom hem. Då sa hon att hon pratat med min mamma! Fuck hell. Åt iallafall en bit pizza. Vi var fyra stycken som delade på en, så jag åt en bit. Alldeles för stor ändå. Sen blev det kakor till filmen. FUCK FUCK FUCK!

Imorgon åker jag på husvagnssemester också. Förstår ni paniken?! Två veckor med bara sån här mat och jag har redan börjat! Jag är fet. Men hörrni. Jag uppdaterar imorgon bitti innan jag sticker. Med min vikt och sådär. Måste ju veta vad jag väger och se hur mycket jag gått upp. Ingen våg eller blogg på två veckor. Fucking hell. Mycket fuck ikväll. Men så känner jag mig. Fuckad.

Men rubriken kanske man tror att jag ska ta upp något (igen) om mr X. Men nej ni, jag försöker komma över honom. Det gör jag. Men nu handlar det här lite mer om en person som ligger mig varmt om hjärtat, en släkting till mig.

Vi har alltid haft bra kontakt. Vi har kunnat prata om allt, förutom ja - det här. Hon har alltid funnits där för mig och låtit mig ringa för att bara klaga, gråta, skratta och när jag träffade henne var allt så bra. Vi bakade bullar, kakor, lagar mat och ja, jag struntade i allt som var skit när jag träffade eller pratade med henne. Vi kunde prata i timmar, varje dag.

Sen för ungefär två somrar sen så åkte vi iväg på husvagnssemester. Hon följde med. Hon betedde sig lite konstigt, och fick för sig annorlunda saker. Hon blev mer och mer indragen i sig själv. Slutade ringa. Hon pratade fort. Hade inte tid att prata med mig mer. Alla började undra vad som händer med henne, jag speciellt. Varför ville hon inte prata med mig mer? Hade jag varit för behövande? För jobbig? Det var då mitt liv förändrades. Hon fick tabletter mot depression. Hon började leta problem istället för lösningar. Vi gled ifrån varandra mer och mer.

Det här är alltså två somrar sen. Två år. Visst pratar vi fortfarande. Men det är inte samma sak. Jag kan inte nämna problem. För då kanske hon blir mer deprimerad. Jag får bara berätta bra saker. Hon som nu alltid varit mitt stöd gottar sig nu i mina problem. Vi har glidit ifrån varandra så mycket nu att det kan gå dagar tills vi pratar. Och ändå bara prata i några minuter. Som max 10.

Det här är en av sakerna som tär mest på mig. Varför just hon? Varför kunde inte hon få vara frisk. Jag vill vara hennes lilla flicka igen. Jag vill vara hennes hjärtegull. Jag saknar henne. Mer än alla andra som är bortresta. Som mamma sa: "Hon är inte hemma längre, men hon kanske kommer tillbaka till oss". Just nu skulle jag göra allt för at få tillbaka det vi hade förut.

Åh, jag håller nästan på att börja gråta nu. Det är fan svårt att prata om det här. Jag kan inte prata med någon om det. Ingen förstår. Jag har försökt prata med mina vänner, men de bryr sig inte. Varför skulle de? Bryr jag mig om deras släktingar? Ibland. Ytligt kanske. Grejen var att jag inte vill börja gråta, bättre att skriva. Orkar inte ta det med mamma. Vill ha tillbaka den där bra tiden när vi kunde prata.

Vaknade klockan sju imorse så jag bestämde mig för att ge mig ut på en långpromenad innan jag äter frukost och framförallt - innan värmen dödar. Så jag travade ut och gick i en timme. Nu är jag hemma, fast jag vill inte äta frukost än för då blir jag hungrig så snabbt igen, haha. Så jag väntar ett bra tag. Är inte ens hungrig än.

Hoppas dagen går bra, har gått ner till 56.7 kg nu. 0.7 till så har jag mitt första delmål. Klarar jag det innan jag åker? Knappast. Åker imorgon på morgonen, eller på kvällen. Antar morgonen. Lär ju inte åka på dagen eftersom det är så varmt då. Aja.. Får väl se, uppdaterar innan. PUSS!

Vikt: 56.7

Frukost: 2dl vaniljyougurt, 3 tsk minikeso och 1,5tsk honung

Lunch: 1 frusen banan, en bit från en bullelänga

Middag: en stor bit pizza, funligth, chokladkakor.

Övrigt: vatten

Träning:

60 minuters promenad

ca. 60 minuters simning

Jag känner mig fortfarande fet som en blåval. Kom nyss in från en promenad på 5 km, tog 45 minuter. Segt av mig. Så idag har jag gått 7,5 km totalt, på 75 minuter. Åh, fan vad segt. Att jag inte gick fortare och mer. Men jag har inte ätit sen klockan 16 idag. Det är ju positivt. Typ. Fett. Fett. Fett. Överallt. Ni andra är så duktiga.

Är det något jag är bra på så är det att misslyckas.

Med allt.

jag vill ha en studsmatta. en sån där liten. vet någon vart man kan köpa en sån till ett bra pris? :) (420-678kcal per timme.. beroende på hur intensivt man hoppar)

edit:

mamma säger att vi har en i källaren! fan att jag inte hittar nyckeln. nu ska jag leta upp den och ner och rota i källarförrådet. fatta bra. hoppas den är hel. annars ska jag ta mitt studiebidrag i september och köpa en ny. :D

Vikt: 57.2

Frukost: två stora skålar med vaniljyougurt, keso, banan och honung

Lunch: -

Middag: pasta med räksås och sallad

Övrigt: en banan, vatten

Träning:

30 + 45 minuters promenad

20 minuters pilates