Sista dagen i September. Så himla sjukt.

Vad händer ikväll? Vem vet? Ingen antagligen.

Som det känns nu kommer jag bli dissad av BV. Som vanligt brukar jag tyvärr ha rätt när jag säger såhär. Det suger. Våran lokalkrog kommer va full med små 93or ikväll som firar att de tar studenten om 250 dagar. :( Det suger. Jag som vill dit. Helvete, snart 2 år sen jag tog studenten. Så himla sjukt. Det med. Mycket som är sjukt idag. Men det är fredag och jag har fått ta över en stängning fast jag inte ville, men jag hade inte så stort val tyvärr. Ibland får man ta en för laget. Nu ska jag göra mig klar och dra mig till jobbet. CIAO.

Jag seriöst hatar människor som måste va tillsammans med någon. Alltså måste, för annars kan man inte vara lycklig. Som är kvar i förhållanden som egentligen bryter ner en BARA för att man SKA ha ett förhållande. Det spelar egentligen roll med vem eller hur.. bara en person.

Jag har en vän som verkligen är så. Sen jag lärde känna henne har hon haft minst 2 riktigt seriösa förhållanden och däremellan haft någon annan som varit mer än KK men mindre än pojkvän. Hur man nu kan få ihop det. Jag har funnits där och hjälpt henne när det gått dåligt, när den förra pojkvännen dumpade henne, när hennes plika KK-pojkvän dissat henne och nu när det gått dåligt med den nuvarande.

Men jag då? Vad får jag för det? Jag fick veta NU att hon fått ett nytt jobb. Vilket jag inte ens visste att hon sökt, bara att hon funderade på det. Hon var en av de första (Förutom mamma och BV då) som jag smsade och berättade om att jag sökt till universitet nu (Det har jag inte berättat - men det har jag! Wish me good luck!)

Det värsta är inte att hon inte berättade det förrän nu utan att jag VET att hennes pojkvän vetat hela tiden, men hon har STRUNTAT i att berätta för mig?

Men vem bryr sig, vem är jag egentligen? En vän som alltid stannat kvar är väl inget att ha?

"There is a difference between giving up, and knowing when you have had enough."

JAG HATAR MIN KROPP! just nu har jag bara lust att sluta äta, aldrig mer stoppa någonting i min mun. ligger och nyper mig i fettet, tittar på mig själv i webkameran för att se min dubbelhaka. jag minns när jag kunde hoppa hopprep i 40 minuter och ville inte sluta. jag minns när jag inte åt förrän klockan 17. jag minns hur magen kunde skrika av hunger men jag ignorerade det. jag minns hur stark jag kände mig när det visade minus på vågen.

men jag minns också hur dåligt jag mådde när det inte visade minus, eller om jag var trött eller hade ont, jag minns också hur mitt huvud värkte varje dag och hur jag drog mig bort från det sociala bara för att slippa äta med andra, jag minns hur jag försökte stoppa fingrarna i halsen varje gång jag misslyckades.

jag var så nära att komma ner till min målvikt trots att jag mådde så dåligt. sen vände allt och nu är jag 13 kg ifrån min målvikt. Jag kommer aldrig ner dit igen. Jag måste få orken att leva. och jag VET att jag kommer orka mera om jag bara orkade träna lite. För träning gör att man blir piggare.

Så varför Lis, varför ger du alltid upp som en jävla sopa?

Jag smsade S igår och frågade hur långa hans 20 minuter var i hans liv (han skulle ju ringt i fredagsnatt efter 20 minuter - sa han..) så han ringde upp och vi pratade i typ en timme. Sen hände något och det bröts så då smsade vi fram till halv fyra. Jag försökte övertala honom att komma hit (vilket inte gick så bra.. Han "orkade" inte. Bullshit) men det var trevligt att prata med honom ändå. Full va jag iallafall.

Vaknade imorse och vägde 61.8, Kändes helt okej eftersom jag vägde 63 i torsdags. igår vägde jag 62 någonting. Så okej. Hoppas det fortsätter neråt nu. Come on mate..

Haha. det är så skrattretande

Jag har inte träffat S (såg att jag skrivit Mr X? Menade SJÄLVKLART S) på "det viset" på tre månader. Inatt ringde han och bara "kan jag komma över?". Från ingenstans. Var iofs tvungen att dissa honom. Kändes inte helt bra faktiskt (kom igen - jag är ju nästan oskuld igen...) men skulle iväg tidigt idag. Så det blev som det blev. Han sa att han skulle ringa om "20 minuter" men han har fortfarande inte ringt. Jag överlever. Det gör jag.

Men.. jag har trots allt en ny säng att inviga. Kanske ska höra av mig ikväll? Jag menar ska ändå trots ut och supa idag och kommer åka förbi med bussen där han bor, han kan väl hoppa på och följa med mig hem. Eller är det fel?

Ett ligg är ett ligg?

Det är fan torsdag

och inga planer för imorgon

inga kläder för imorgon

eller för på lördag

oplanerad helg?

funderar på att bli full.

inte ovanligt.

2 nektariner och 1 kopp te med 1tsk honung.

63.0 kg.

AAH JÄVLA TJOCKIS! jag hatar hösten. jag kan inte fokusera på annat än att jag är tjock och ful. speciellt min dubbelhaka. det är ju seriöst allt man ser när man tittar på mig. kan inte se någonting annat. mitt hår tappar glansen, mina ögon tappar gnistan. det bara regnar. mina kläder sitter inte bra. jag hetsar varje gång jag äter. vet inte vad jag är rädd för, men något måste det ju vara eftersom jag verkligen trycker i mig så mycket så jag nästan spricker (och jag förstår inte varför jag inte går ner i vikt? ne, right..)

nu ska jag iväg på ett arbetspass på 8 timmar och sen möte i två timmar. med en timme däremellan. så kommer inte vara hemma förrän efter åtta. love my life.