Fick en fantastisk kommentar av Maria i slutet av februari som skrev 
"Vill bara skicka en kram. Vet hur det är att vara ensam och inte ha någon att prata med. Jag hittade just hit och har läst lite, så du är inte ensam <3"

Blir så himla glad att det finns såna människor som orkar lägga ner en minut till att skicka iväg en sån kommentar. Tänk om hela världen bestod av såna människor. Som ville andra väl. Som iofs (tyvärr) känner sig ensamma MEN som ändå har orken och modet att skicka iväg en kram. ÄVEN fast det är anonymt så gör det så himla mycket. Tack Maria, om du ser det här. Tack.

Trots det känner jag mig som världens mest värdelösa och ensamma människa. Känner mig dålig och ovärdig ett liv. samtidigt som jag känner att jag har ändå blivit given det här livet och måste därför ta vara på det. För det finns de som vill leva men som inte får det. Så jag skulle aldrig ge upp även om jag många gånger önskade det. Önskade kanske är fel ord. Ingen önskar väl egentligen att dö. 

Det är hela tiden samma skit. Jag kommer ingenstans i livet. Står och stampar medan folk runt om mig lever vidare medan jag inte kan. Det känns som i en sån där dröm när man vill springa, men benen inte rör sig. Man står stilla. Så känns ungefär hela mitt liv. Återigen känns det som att det saknas mig något. Jag känner mig inte hel och jag vet inte hur jag ska bli hel. Enda gången jag känt mig hel var med A. men man kan inte lita på att någon annan kan göra en hel. Nej. Men hur ska man göra när man inte förstår varför man inte är hel samtidigt som jag inte kan förstå hur jag någonsin kan bli hel.

Jag har alltid blivit lämnad. Av alla. Hela tiden. Det finns ingen som jag kan säga inte har lämnat mig. Mamma, pappa, släktingar överlag, vänner, ligg, pojkvännen/dvs exet. Varför vill ingen vara med mig? Varför duger jag inte? Jag är rätt trevlig och jag har bra åsikter. Jag är inte jätteful, även om jag alltid känner mig ful. Jag är inte fattig, men inte heller direkt ekonomiskt oberoende. Jag är nästan universitetsutbildad. Jag har så mycket att erbjuda. Jag HAR kärlek. 

Jag behöver bara någon som är villig att dela den med mig. och som är villig att älska mig, trots mina brister.

 

issa

15 april 2015 19:07

Hej!
Jag har precis startat en hemsida och det kommer ta ett tag innan jag kommer igång med organisationen. Men snälla var med och sprid den! Den är till för ungdomar som inte vågar eller känner sig förstådda av en vuxen. Det hade varit så kul om andra ungdomar ville vara med mig och hjälpa dessa ungdomar. Hos oss ska de kunna prata med en jämnårig, kanske hitta någon som varit med om något liknande, få tips och råd och känna sig förstådda. Om vi lyckas med detta kan vi göra en förändring och minska självmordsstatistiken bland unga. Hemsidan: http://hjalpfordig.webnode.se/

Snälla var med och sprid! Jag vill verkligen att detta ska gå igenom och att så många som möjligt vill vara en del och hjälpa till!!

http://www.izzieblue.bloggplatsen.se

 

katter

18 april 2015 19:38

om du vill prata med någon, dela åsikter och historier eller vad som helst, så gör jag gärna det. ingen ska behöva känna så som du beskriver.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....