mitt huvud säger att jag är ful och fet

det är små tankar som kryper sig på, även om jag inte vill

jag måste gå och sova, jävla helvete..

saknanden gör fysiskt ont nu. jag har ont i hela kroppen för att jag inte får träffa dig. ge mig en kyss, att bygga en dröm på. något. ge mig någonting, vad som helst. ta mig någonstans. rädda mig. gör mig lätt. gör mig lycklig. ge mig en andra chans. kom hit.

Jag måste börja med att säga Förlåt.

Förlåt till er. Ni har fått se en sida av mig som jag knappt visste fanns.

Det är inte okej alltså. Det är inte jag att vara såhär negativ.

Men det har varit så mycket skit den senaste tiden.

Som jag inte tagit upp. Mest med Mr X.

Jag förstår inte hur fanskapet tänker.

Jag vet inte ens om jag vill förstå, varför skulle jag?

Vi har nästan totalt brytit kontakten med varandra.

Han kan inte prata med mig utan att låta otrevlig.

Det förstår jag inte heller varför - det var han som avslutade allt.

Som tog steget och avslutade allt för gott.

Ändå har han "rätt" till att vara otrevlig och leka svartsjuk.

Jag har inte träffat honom sen i början av januari.

Har inte velat. Jag är så arg på det han gjorde då så jag vill inte.

Jag har insett att jag inte behöver honom. Så fantastisk är han inte.

Han var bara en bra tanke. Något som fick mig att glömma en stund.

Sånt som vissa använder piller till. Jag använde Mr X.

Visst, jag blev kär. Var kär rätt länge. Men det är borta nu.

Jag får inte samma pirrande känsla när han ringer. Eller smsar.

För jag minns bara det dåliga nu. Det hemska han har gjort mot mig.

Hur många gånger han har sårat mig. Och låtsas som ingenting.

Det är över nu. Det finns inte kvar. Han finns inte kvar på samma ställe.

Förresten är han arg på mig nu utav någon konstig anledning.

En anledning jag inte ens förstår. Han kräver för mycket. Men ger ingenting.

Jag ville bara säga att jag ska bli positiv nu.

Jag ska fan ner i vikt ju! Det är det det här går ut på.

Inte klaga på hur dåligt mitt liv har blivit.

Fan tjejer (och killar?) - Jag KAN göra det här.

Jag har bestämt mig - Jag ska ner 13 kg.

jag kommer aldrig bli tillräckligt bra i min mammas ögon

det är alltid något jag gör som blir fel.

oavsett hur mycket jag kämpar för att jag göra henne lycklig så är det fel.

jag kommer alltid vara lika misslyckad.

även om hon inte säger det, så vet jag det.

varför kan hon inte bara vara tacksam för något jag gör.

uppmärksamhet kallas det. det jag behöver. jag behöver bara lite kärlek.

från någon. ingen har ju ändå tid med mig.

jobbet går ju alltid före ändå. har ändå aldrig tid för mig.

kompisar pojkvänner, pappas jobb, mammas jobb.

varför kan jag inte ha någon som vill vara med mig?

jag orkar inte gråta mer. men jag vet inte vad jag annars ska göra.

det spelar ändå ingen roll. im better of dead.

jag vet inte vad jag ska göra

min älskade vän, sen 12 år tillbaka, vill dö.

hon vill dö. förstår ni?

jag vet inte vad jag ska göra. eller säga.

jag panikar sönder.

hon kan inte lämna mig.

det har blivit så fuckat mellan oss. mellan henne och mig.

vi lärde känna varandra som 6 åringar. små och lyckliga.

vi började i samma klass, men gled ifrån varandra.

fanns varandra i 7:an. blev JÄTTE tajta tills nian.

sen började gymnasiet. nu träffas vi aldrig. vi pratar nästan aldrig.

men om jag frågar saker så ljuger hon. hon mår fan dåligt.

att jag inte sett något. GJORT någoting för henne. eller göra.

men jag vet inte hur jag ska säga. hon vill inte ha min hjälp.

jag panikar. tänk om hon gör någonting dumt. det kommer va mitt fel

för att jag inte ställt upp. varför har jag inte fattat?

jävla jävla mig. jag är så jävla orolig nu.

hennes ex (även en vän till mig) sa att hon gråter och säger att hon vill dö.

vad kan man göra då? jag vet inte. jag är inge bra på känslor.

jag måste göra någonting.

även fast du inte gör det med flit, så förstör du hela min värld.

bara genom att finnas. jag är så jävla trött på livet just nu. på allt.

fan också

jag vill inte känna så, men jag kan inte sluta. jag kan verkligen inte.

du är som ett beroende. och jag vill bara att allt ska vara bra. jag saknar dig.

DIG. inte den du är nu. utan den du var. nu lyssnar jag på sad music.

det gör att jag vill gråta. fan. vi backar ett år. det var så jävla bra i april/maj.

jag vill göra något fucking drastiskt med mitt liv. som att sluta äta.

som att raka av mig håret eller färga det lila. jag vill bara ha någon.

varför finns det aldrig någon jävel man kan lita på? Varför går alltid allting åt skogen?

det är för att jag är så jävla fet. jag vill inte mer. jag orkar inte.

den här låten får mig att gråta. den får mig att tänka på oss som aldrig fanns.

Tack för tiderna med dig. Tack för allting du gett mig. Tack för den tiden du gjorde mig glad. Tack för att du har funnits där för mig i situationer som jag inte skulle klarat själv. Tack för att du visat mig att jag har känslor. Tack för att du visade mig hur det var att vara kär.

Jag vet inte hur jag ska säga det. Jag är så glad över att jag träffat dig, över alla våra stunder. Jag är så glad över att du fick mig att känna något mer för någon. Det är därför jag var tvungen att tacka dig för det. Du vet att du alltid kommer finnas inombords. Men jag kan inte sitta och vänta på dig mer. Det är dags för oss att gå vidare. Känslorna försvinner med tiden, eller så blir de starkare. Men just för tillfället blir det ingenting mer. Jag vet inte om jag vill det just nu. Det är inte slutet på våran vänskap, det är bara slutet på att vänta på något mer.

För ingen av oss mår bra av det här. Vi bara bråkar och jag orkar inte bråka med dig mer. Det är inte värt det. Du är värd att hitta den där perfekta tjejen som du verkligen vill ha. Jag är inte hon. Du kanske trodde det ett tag, men det är inte så. Jag kanske aldrig blir henne. Men jag vill att du ska veta att det inte gör någonting. Det är bäst såhär. Jag får vänta på Mr Right, han kommer väl någongång. Men du är inte han. Du kanske kunde blivit, men du är inte han nu.

Det här är mitt avskedsbrev för våran s.k kärlek, Mr X. Jag vill vara din vän, och jag kommer alltid finnas här för dig. Men jag orkar inte vänta medan du velar. Då måste jag få gå vidare med mitt liv. Det är bäst för oss båda. Nu kan vi sluta bråka, vi kan acceptera varandras beslut. Jag vill bara ha dig som vän gubben. Iallafall nu, ett tag. Tills jag vet vad jag verkligen vill. Tills du vet vad du verkligen vill. Det är inte helt slut än, det vet du. Men vi måste gå vidare någon gång. Och den tiden är nu.

jag vet att han aldrig kommer se det här. Men måste skriva det, så jag får ur mig det. Jag kan inte ta det med någon annan än bloggen. Men nu är det adjöss med Mr X. :) det känns både som en lättnad och en sorg. Men han försvinner inte, han finns alltid kvar. Iallafall i hjärtat mitt.

tom. ensam. övergiven.

allt försvann med dig. även fast jag aldrig hade dig.

jag kanske inte ens kände dig. du kanske aldrig var riktigt dig.

men du var det. i våras. det saknar jag. jag saknar dig.

varför tänker jag på honom som mest när jag inte får? när jag inte vill?

jag har en sugande känsla i magen. en tom känsla. fast det är fullt.

jag försöker dölja känslan, saknaden efter honom, med mat.

och faktiskt, det dämpade för en stund. men nu kommer ångern.

jag vill inte sakna honom. jag vill verkligen inte. men jag gör ändå.

han är verkligen den enda killen, i världen, som fått mitt hjärta slå fortare.

men samtidigt, slå långsammare. den enda killen som fått mig att gråta.

förlåt, jag sa att det inte skulle bli något mer om mr X.

men jag måste skriva av mig. jag kan inte hålla det inom mig.

men jag kan inte berätta för någon. jag har sagt att han är borta.

men innerst inne kommer han alltid vara där.

han kommer bli den som jag alltid kommer jämföra alla med.

men som han behandlat mig kan det inte bli värre i vissa fall.

ändå är han den finaste jag någonsin träffat.

Det är inte okej att få sömnproblem utav en kille som gång på gång sårat en. Men ändå, när jag ligger där i sängen och har mobilen brevid mig. Då minns jag hans nummer utantill.

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag SKA inte. Nu ska jag tränga bort allt. Fokusera på att gå ner i vikt. Jag ska inte lägga mer energi på honom. Jag ska visa honom vad han gick miste om. Jag ska allt visa honom. Men jag tänker inte ta tillbaka honom.

Och jag har börjat prata med en ny kille. Som är väldigt.. engagerad och vill träffas och allt. Han är inte som mr X. Han är inte mr X. Men jag är inte redo. Hur säger man det till någon, utan att såra, och utan att förlora chansen att träffa honom senare? Det är frågan. Jag vet inte hur jag ska säga det. Jag vill komma över Mr X först. Jag vill inte ha honom som recovery.

Aldrig mer. Jag vill inte ens ha kille.