Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt liv
Det är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu

Jag har bara ingen lust

Ingen motivation. Ingen inspiration.

Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, jag borde söka jobb, 

jag borde fundera på hur jag ska få pengar om jag inte får ett jobb, jag borde 

gå och träna så jag slipper känna mig tjockast och fulast i världen, jag 

borde planera min examen så jag slipper stå där i juni och känna mig dum.

Men icke.

Istället sitter jag här i soffan och tycker synd om mig själv för att jag inte orkar.

Orkade inte kliva upp imorse heller så missade ett seminarium i skolan. 

Väldigt bra gjort, med tanke på att vi snart har vår sista tenta och tentan baseras på seminariumen.

Så just nu funderar jag bara på att ge upp. Jag orkar inte mer.

Jag vill bara ligga och gråta och äta och tycka synd om mig själv

Även fast jag hatar allt det där.

Jag brukar ofta fundera på vad jag vill. Och svaret är oftast att bli lycklig.

MEN HUR FAN BLIR MAN DET DÅ? jag vet fan inte. Har strävat efter lycka så länge.

Jag har varit här på jorden i över 24 år och jag vet fortfarande inte hur man lever.

 

noshörningar

20 maj 2015 21:23

https://open.spotify.com/track/1s6WVdrN6kz1ly1blsO4d3

ge inte upp.

 

flodhästar

20 september 2015 14:21

var är du?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....

Fick en fantastisk kommentar av Maria i slutet av februari som skrev "Vill bara skicka en kram. Vet hur det är att vara ensam och inte ha någon att prata med. Jag hittade just hit och har läst lite, så du är inte ensam <3"   Blir så himla glad...