fitt dag

Nu är det totalt slut med mr x. jag tror inte ens att vi är vänner längre. men helt ärligt? jag orkar inte bry mig. jag får gå vidare ändå. jag är inte ett dugg arg på honom. men han är som två helt olika personer nu. jag vill ha den ena, men den andra kan försvinna ur mitt liv. så nu vet ni. nu kan jag gå vidare. Men pga det här har min aptit försvunnit, vet inte om det är bra eller dåligt iofs. Bra, tror jag.

morgonvikt: 57.9

(inte + 4000kg som jag trodde)

jag hatar det här. fuck fuck fuck fuck.

+ 4000 kg imorgon. trots att jag inte har NÅGON matlust. alls. :(

Förresten. Pratade med släkting igår. Hon frågade hur det gick med killarna. Jag svarade att jag lagt sånt åt sidan, att jag satsade på skolan och på att fixa jobb. Jag ljög. För min älskade släkting. Jag sa inte att jag ligger på nätterna och saknar honom. Att jag gör allt för att glömma honom. Men det går inte. Jag måste sluta ljuga för mig själv. Jag måste ta tag i mitt liv. Glömma Mr X, gå ner i vikt och kanske, kanske bli lite snyggare.

Hon kommenterade att jag inte ringt på mer än en vecka. Jag fick såna skuldkänslor. Hur kan jag glömma henne? Hur kan jag låta henne komma efter Mr X? Jag älskar henne, mer än många andra. Men jag orkar inte prata med henne när hon mår såhär. När jag mår såhär. Det är jobbigt. Jag orkar ingenting. Jag måste skärpa mig. Göra som jag sa. Satsa på skolan och fixa ett jobb. Jag har nästan lagt skolan åt sidan för att sakna Mr X. Det funkar inte. Jag måste skärpa mig.

oj, ser ni va jag klagar idag. Fitt måndag.

Jag är så tråkig. Mitt hår ligger platt med världens utväxt, mina kläder sitter INTE snyggt, min hy är finnig och fet, jag är fetare. Jag gör aldrig något roligt efter skolan. Den mesta tiden går ut på att tycka synd om mig själv. Jag går i skolan, jag gör mina läxor, jag träffar ibland kompisar, jag städar lite, jag äter en massa, jag tycker synd om mig själv och så sover jag. Saknar Mr X. Däremellan sitter jag vid datorn och klagar mer. Jag är så patetisk. Och nu låter det som att jag vill ha kommentarer "åh, nej du är säkert inte tråkig" osv, men nej, jag vill inte ha det. Jag måste bara skriva. Skriva så jag blir av med lite känslor. Jag orkar inte bära allt.

Jag har fan ingen att snacka med. Min "bästa" kompis skiter totalt i hur jag mår. När jag sa att jag mådde lite halvdant pga mr x så är hennes tips att jag ska prata med honom. hur ska jag komma över honom om jag ständigt får påminnelsen att jag måste prata med honom. att folk ringer till mig för att fråga vart han är. hur ska jag veta? jag är inte hans mamma. jag är hans kompis, punkt, inget mer. men jag vill inget annat än att vara i hans armar.

Nu, på med fejk smilet och, dra till skolan.

morgonvikt: 57.9 

ÄNTLIGEN UNDER 58! Iofs inte mycket, men själva grejen. Den där förjävla åttan som förföljt mig så länge är äntligen borta. Jag är inte stolt, men jag är glad med tanke på vad jag åt till middag igår. Gudans, massor med mat. Nu ska jag dricka te och bege mig till skolan. Ha en bra dag sötnosar.

fan vad jag hatar mig själv. jag byggde upp en dröm värld. fan, jag måste bort från mr x. jag kan inte hålla på såhär. Han vill INTE ha mig. Han kan inte sakna mig. Det går inte. Hur kan man sakna en sån fet typ som mig?

jag vill gråta. jag snyftar. men jag kan inte gråta.