Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom.

En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.

På lördag är det en vecka sen hon gick bort.

Det river så i mig. Det värker. Det gör så ont. Just i skrivande stund har jag sjuk ångest.

Värker i varenda liten del av mig. Samtidigt som jag känner mig tom.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Även om en del av mig är lättad att hon slipper lida. För det gjorde hon i slutet.

Och det gjorde så ont i mig att se dig må så dåligt. Nu slipper du lida. Nu har du inte ont längre.

Jag kommer alltid att älska dig. Att du mumlade om mig precis innan du dog. 

Att jag skulle hjälpa dig. Jag är ledsen att jag inte kunde hjälpa dig.

Jag hoppas du alltid är med mig. Jag hoppas du alltid leder mig på rätt väg.

Jag hoppas du vet hur mycket jag saknar dig. Hur många tårar jag fäller.

Orkar inte med det här. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan henne.

Min stöttepelare. Min vän. Min finaste. Åh, som jag saknar dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....

Fick en fantastisk kommentar av Maria i slutet av februari som skrev "Vill bara skicka en kram. Vet hur det är att vara ensam och inte ha någon att prata med. Jag hittade just hit och har läst lite, så du är inte ensam <3"   Blir så himla glad...