Önskar det vore annorlunda, att jag älskade mig själv lika mycket som jag älskar dig. Som jag behöver dig. Jag önskar man kunde garantera en livslång kärlek, att man själv kan kunde styra sin lycka. Om du lämnar mig kommer jag falla. Hårt och fort. Ner där jag än gång var, där jag är påväg ifrån. Bara hälsar på ibland. Men de gångerna gör det så ont. Och jag kan inte sluta gråta. Varför fantiserar jag fram ett problem som egnetligen inte ens finns?

Måste. Sluta. Tänka.

Länge sen nu. Redan maj.

Sommaren är snart här

Jag känner mig tjockare än vanligt (inte ovanligt)

Valborg var trevligt, helgen var trevlig. Bästa av allt så var ju A här i över en vecka. Mina fina A. Tänk att jag haft sån tur. Att träffa någon som jag kan prata så öppet med som jag kan göra med A. Vi kan prata om allt. Och det gör vi också. Vi pratat öppet om svartsjuka och vår kärlek. Jag är fortfarande glad att vi kan prata om allt, även fast vissa saker gör ont. Som när han säger att vissa personer är snygga. Jag måste bara förstå att bara för att han tycker att andra är snygga betyder det inte att han inte tycker att jag är snygg. Det är det svåra att få in i hjärnan. Jag är fortfarande rädd att bli sårad, men samtidigt så orkar jag inte oroa mig för det längre. Jag har en pojkvän, som gör allt med mig och för mig. Han kämpar för oss, precis som jag kämpar för oss. Fast vi behöver inte direkt kämpa. Det går så lätt.

Träffade hans ena ex i söndags och den andra i måndags. Inte med mening någon av gångerna men vi sprang in i dem på stan. Pinsamt. För dem. För honom. För mig. Speciellt den tjejen i måndags. De träffades när A och jag lärde känna varandra. De hade träffas på studenten och hållt på i typ två månader (men aldrig haft sex, hon är tydligen oskuld och luktade illa) Jag minns att han smsade med henne den kvällen som vi träffades. Sjukt egentligen. Den tjejen dumpade han för att han skulle flytta till sin studentstad, men blev tillsammans med mig typ 3 veckor efter. Pinsamt för honom. Han insåg, när vi pratade om henne, att han betett sig rätt illa mot henne egentligen. Men ja, that's life. Jag är glad att han valde mig.

Just idag mår jag inte helt bra. Jag har en tenta snart och jag är rädd att den kommer gå åt helvete. Jag orkar inte plugga. Ingenting i mitt liv känns riktigt kul. Eller jo, så fort A är här så känns allt mycket lättare. Antaligen är det p.g.a tentan och att A åkte hem igår som gör att jag mår lite sisodär. 

Jag saknar dig A, vi ses snart igen mitt hjärta. Jag älskar dig. 8 månader med dig nu. 

När jag är med dig känner jag att en evighet är värd att offra, om jag får vara med dig.