Truth is, everybody is going to hurt you, you just gotta find the ones worth suffering for

Godmorgon!

Eller, okej, jag har vart vaken en stund. Men ändå, känns mer som morgon nu eftersom jag äter frukost (mannagrynsgröt med sylt och en banan). Visst, det låter mycket MEN jag känner ändå att om jag äter det här till frukost och sen en middag så borde jag klara mig. Då borde jag inte vara hungrig däremellan och därav behöver jag inte hetsa! Vilket jag tror fungerar bättre för mig än att inte äta alls. För jag VET att jag hetsar då.

Morgonvikten står fortfarande på 62.3, visst jag är tjock men jag klagar inte för jag har inte gjort mycket åt saken. Jag har hetsat nästan varje dag i flera veckor. That's why. Men jag börjar försiktigt. Att få en snygg kropp går inte fort, men det går. Om man vill. Jag vill. Men jag börjar med att få in rutiner med maten, sen tar jag resten.

inatt låg jag och skrev sms om hur livet är bra, om att allt kan lösa sig till en vän som har det jobbigt. om att skada sig inte är det bästa, att livet är en bra upplevelse. en resa. hur alla har det jobbigt, men att det löser sig alltid.

varför är det så lätt att säga såna saker? när man själv hatar livet. när man själv vill försvinna från allt. när man själv förstår vart enda ord som man läser men som man som vän MÅSTE säga emot. man måste göra det.

om jag kunde skulle jag ta all smärta från mina vänner, så de mår bra. för i många fall förtjänar de att må bättre än vad jag gör. för de är bättre människor. smartare, omtänksammare, snyggare. än vad jag är.

vad var meningen med det här inlägget? ingen aning. jag vet inte. jag bara pratar strunt. precis som vanligt. jag antar att det var för att det är så lätt att säga saker, som man själv inte följer. eller något.

godnatt finingar. jag hoppas ni mår bra, för det förtjänar ni. NI är alltid fina.

orden ekar fortfarande i mitt huvud

sex ord som gjorde att jag började gråta

"du har ju aldrig sån tur"

kanske inte det man vill höra

när man anstängt sig

sökt ett jävla jobb som alla tjatar om

men ingen tror att jag kommer få det

för jag har ju aldrig sån tur.

tack för att ni tror på mig

tack för att ni gör livet värt att fortsätta

tack för att ni alltid stöttar mig i det jag gör

jag ville ha det här jobbet

men tydligen handlar det om tur

inte om mina betyg eller mig som person

det handlar om tur

och enligt henne har jag ju aldrig sån tur

inte så jag kan få ett jobb iallafall.

tack. tack så jävla mycket.

Morgonvikt: 62.3kg

Jag ligger i min säng, stirrar på min studentskylt. Har jag verkligen tagit studenten? Börjar inte skolan snart? Är det verkligen sant? Jag vet inte om jag tror på det. Tittar på bilderna från studenten. Är det jag? Det var så länge sen, men ändå så nära.

Jag har ingen kraft att stiga upp. Jag vill ligga här hela dagen och ruttna. Men nej, jag får inte. Mitt liv är inte slut. Inte än. Det är bara jag som kan göra det bättre. Det är bara jag som kan gå vidare. Well, jag har ingen ork egentligen. Jag är bara 19 år, snart 20. Då måste jag ha ett liv. Vid årsskiftet ska jag ha nått en vikt jag är nöjd med. Jag ska börja mitt år som 20 åring nöjd. Därför är det dags att börja. Jag har 12.3 kg minst att gå ner. För att nå mitt mål. Okej, kanske inte vid årsskiftet. Men jag ska vara på 5* något iallafall. I WILL. I CAN. Alla kan, bara man vill.

Tack för kommentarerna. Det är alltid lika kul att logga in och se fina kommentarer. Tack för att ni bryr er <3

läste nyss mitt lilla fylleinlägg

minns inte ens att jag skrivit det

men ja, det var väl så jag kände

bakis? näe, inte direkt faktiskt.

länge sen jag var bakis.

jag har kommit på varför jag saknar den där närheten från någon.

(varning: ja, jag menar sex. så ni vet. okej)

jag.. det.. det är nog för att jag inte kommit över E ordentligt.

och ni vet: för att komma över någon behöver man ligga under någon annan.

jag tror det är så.

E gjorde så jag kom över mr X. jag behöver komma över E ordentligt.

så jag antar att det är ett bra sätt att komma över E?

eller är jag helt ute och cyklar? hur fan kommer man över någon ordentligt?

för jag ser honom när jag sover, jag ser honom på facebook, på bdb, msn.

jag har inte hjärta nog att ta bort honom. jag behöver veta vad han gör.

vem han skriver med öppet. VAD han skriver. bilder.

ni vet, allt sånt där. jag måste göra det.

jag gör det med Mr X också, och han är jag verkligen över.. jag VET det.

så.. hur gör man?

"för att komma över någon måste man ligga under någon annan" eller har ni bättre knep att komma över någon som man egentligen aldrig hade?

jag blir alltid lika irriterad

illamåenende

trött

när jag ser att E tittat in min bilddagbok. Om han inte vill ha mig, varför bryr han sig om något så omärkvärdigt som bdb? han behöver inte titta. jag vill inte det. jag hatar ju honom. han fattade verkligen inte hur mycket jag tyckte om honom, han fattade inte hur mycket han sårade mig, eller snarare ATT han sårade mig. jag fattar inte hur man inte fattar. bajs på honom.

jag är full. bara så ni vet, om detär stvfel eller så.

träffade Mr X idag också. han är verkligen borta på den delen ur mitt liv. han är raderad. ibland suger det, för ibland saknar jag hans lukt, hans värme i sängen.  men jag antar att den personen skulle kunna vara vem som helst. han är bara ett minne. men en fin vän, och det är där vi måste stanna. för vänner är det enda som funkar.

btw insåg jag idag att jag blivit mycket fetare, ingen kille tittade ens på mig på krogen. TITTADE INTE ENS! långt ifrån dansade med en, inte ens ett hej. hatar krogen. htar killar. hatar mig.

så, nog med självhat. mer sova. natti.

Har ni någpngång försökt skriva ett personligt brev när nui känner er som mest värdelösa? När man egentligen bara vill skriva "anställ mig inte, för jag är värdelös. Jag kan ingenting och jag kommer antagligen bara förstöra för er".

När alla tjatar om vad man ska göra i framtiden, att man ska sluta vara så jävla lat och bara söka ett jobb när man försöker kämpa för att komma upp ur sängen varje morgon. När man egentligen bara vill ligga kvar och sova. När man inte ens orkar borsta håret eller le längre.

Jag har ingen aning om vad jag vill göra av mitt liv. FÖR JAG ORKAR INTE! Ingen bryr sig ju ändå om mig så vad spelar det för roll om jag går på bidrag och dör i fetma? Ingen vill hjälpa mig och alla bara tjatar. "När ska du börja plugg?". "Ska du inte söka något jobb? Har du inte gjort det? Vafan Lis, ta dig själv i kragen och sök jobb då". "Du är så lat, sök bara ett jobb", "Ska du söka plugg till våren eller hösten?" "Du måste ta körkort". "Hur ska du annars kunna flytta hemifrån?" Jag orkar inte. JAG VET INTE. Låt mig va.

Nu när jag verkligen försökte söka jobb så går allt åt helvete ändå. Fan vad jag hatar livet. JAG HATAR LIVET. Jag hatar alla.

Fan. mamma slutar snart och jag måste sluta gråta. Pokerface Lis. Pokerface.. Andas. Skicka en ursäkt till din mamma för att du skrek. Andas. Du är värdelös men det hjälper inte att vara ännu sämre. Bit ihop och ta skiten. Du förtjänar det.

(visst, det låter inte som något större problem. men för mig är det det och jag orkar inte)