Herregud

Tiden bara flyger iväg och om två dagar är det jul.

Imorgon åker jag iväg till släktingar direkt efter jobbet så jag tänkte passa på att önska er en god jul! vet inte hur uppdateringen blir under mellandagarna eftersom en kompis flyttar in då under veckan och då kan det bli svårt att uppdatera. Så lyckas jag inte med det så: gott nytt år!

Jag kommer tillbaka nästa år. Jag hatar mig för att jag är tjock precis som vanligt, men jag tänker ta en paus från ALLT och försöka leva nu.

Bye skitår. Bye E. Bye allt som gjort mig ledsen.

Välkommen nytt år.

Nästa år är ett bättre år.

Svårt att få det sämre iallafall

Det är lite gulligt att en gullig person klickar sig en gång varje dag trots att jag inte uppdaterar.

Jag lovar.. Jag är snart tillbaka.

60.7 imorse

Lite för mycket plus

Suger

Men jag fixar det

jag ska väga max 59.9 på nyår

Bara så ni vet

Så ska jag klaga

60.4 kg imorse

Shoppat massor efter jobbet

0:- på kortet fram till lön

Utgång i helgen (with no money? no way)

Målade nyss naglarna

Herregud.

Jag vill ha nytt år.

Nytt år och nya möjligheter.

Morgonvikten va på 61.4 och jag kan inget annat än att blame:a mig själv.

På måndag är det på riktigt dags, jag ska väga minst 59.9 på nyårsafton, hur svårt det än kommer bli under julen.

JAG SKA, JAG VILL, JAG KAN.

Ska träffa en läkare på måndag också tror jag, angående mina hudbesvär. Och håll tummarna att denna läkare förstår hur jobbigt det är och kan på något mirakulöst sätt göra något. Jag vill inte se ut som en fläckigt monster mer. Snälla någon Gud, låt mig få slippa. Jag orkar verkligen inte.

Läste btw att Paow (haha, varför läste jag ens hennes blogg?) och hon hade tydligen psoriasis 3veckor till 2månader (eller något) per år. Jag har haft mitt i flera år.. VARFÖR HAR JAG ALDRIG SÖKT UPP EN LÄKARE TIDIGARE?!?! blir så jävla trött på mig. på hur jag trodde att det skulle "gå över". iofs har det gått i vågor, när jag träffade E var jag typ bara torr. Nu äre hemskt mycket :( antagligen försent för allt. Fan.

Snälla läkare, rädda mitt liv.

Jag måste ner i vikt

Både för min självkänsla och för min sjukdom.

Alltså, den mår bättre när man är nyttig.

Så efter helgen blire nyttigare kost, det blir MYCKET lite godis (ska försöka med inget...) , två tillfällen i simhallen och sen får vi se om det blir mer. Vore bra.

Sen har jag en killer outfit till nyår, och skulle gärna vilja se grym ut i den. Vilket innebär att både Mr X (som jag lär träffa då) och E (som kommer se bilder) kommer ångra att de släppte taget om mig. In your face. (E, om du skulle komma tillbaka skulle jag visa att ingen skulle bry sig så mycket som jag skulle bry mig. om dig. eller? antagligen. i'll always miss us.. det som va.. förlåt att jag gav upp)

känner mig helt konstig

igår mådde jag super

idag mår jag sämst

känner mig ful, tjock, ensam, äcklig, otillräcklig, meningslös, skabbig, smutsig, och allt annat man kan känna sig som är allt annat än positivt.

hela livet är helt enkelt som ett svart hål idag. känns inte som det finns någon utväg ur hålet, finns inget bakom eller framför. jag har ingenstans att ta mig. just nu finns jag bara utan mening.

inga bra inlägg idag

idag hatar jag mig själv

mer än krig och svält

:(

Just nu känner jag mig rätt tillfreds med mitt liv. Jag kan titta mig i spegeln och inte tycka att jag ser värsta monstret som förut. Visst är jag långt ifrån nöjd men just nu överlever jag. Eller.. alltså, jag ska inte sluta kämpa för att bli MIG. Bli den jag vill vara, men jag kan ändå känna mig rätt söt vissa mornar.

Däremot känns det som något fattas. Jag har alltid haft något att må dåligt över, eller så har jag skaffat mig något dåligt. Jag har alltid hatat mig själv, jag har alltid känt mig ledsen efter någon annan (Mr X, E, BV) osv.

Men nu.. nu är jag bara ensam. Jag skaffar mig uppmärksamhet från en kille jag inte bryr mig om, men just nu har jag ingen, ingen som gör mig sådär glad för ett sms. Jag är ensam. Det är lite jobbigt, faktiskt. Ensam.

Min kompis sa häromdagen "Du är så stark som klarar dig själv, jag kommer aldrig klara mig själv". Que? Say what? Sen när är JAG stark? Bara för att jag inte springer runt och knullar runt för att få uppmärksahet så är jag inte stark. Snarare feg. För jag vågar inte träffa någon ny nu efter E.

För det gör så ont. Det gör så ont när de inte finns kvar längre. När man inser att det inte alls var så bra som man trodde. När tårarna inte längre orkar rinna. Jag är så rädd att hjärtat ska göra sådär ont igen, som de gjort och gör i vissa stunder fortfarande. Vem vill utsätta sig för det? Varför utsätta sig för det, även fast det är så underbart under tiden?

Jag är rädd. Jag är ensam. Jag är svag. Men livet går på ändå. Jag måste överleva. Oavsett om jag är ensam. Men just nu hata jag inte mig själv. Framsteg, kanske. Jag vet inte. Jag önskar bara att jag inte vore rädd för att hjärtat ska krossas i tusen bitar, innan jag hunnit bygga ihop det från förra gången.