åh, det var länge sen jag var såhär glad

AAAAAH! :D

E kommer nog hit i helgen <3 :D

ny kategori: känslor..

But I'll miss your arms around me
I'll send a postcard to you dear,
Cause I wish you were here

Jag känner mig som en stalker.

Känns som jag alltid smsar/skriver på msn först.

Alltid.

Det känns som att han inte vill prata med mig mer, det är därför han aldrig skriver. o jag hör av mig eftersom jag älskar att prata med honom. Så vad ska jag göra? Inte skriva något o se om han skriver? Men vad händer då om han inte skriver? Då kommer jag känna mig värdelös (rättare sagt: mer värdelös)

Hur ofta ska man skriva? Hur länge ska man vänta? När ska han fråga om vi ska ses igen? Jag sitter och tittar på resor ner, HELA tiden. Vill han inte ses igen? Var jag så dålig? Jag hatar det här. Varför känns det som att jag är beroende av honom? Redan? Eller är jag bara i behov av kärlek?

Det känns som alla vänner sviker. INGEN frågar om hur jag mår, eller hur det går med honom. Alltid jag. Alltid först. Ingen bryr sig.. Det vore lättare om jag försvann. Så slapp alla bry sig. Bara spårlöst.  En liten stund. För att se vilka som bryr sig. Jag vill veta vilka som bryr sig. Vilka som är värda att vänta på.

jag vill ha finingen här. nu. ligga i hans famn och bara lyssna på hans hjärta. det kändes så äkta. hans hjärta slog så lugnt och fint. det var på riktigt. :(

Godmorgon,

eller ja, inte direkt god.. om jag får säga det själv. hade jätte svårt att sova igår, o sen imorse blev jag inte väckt klockan fem för en godmorgon/hejdå puss. det sög. jag vill ha den pussen. nu. :( åh, jag förstår inte hur jag kan sakna något så? 

iallafall.. nu är jag hemma. fast jag vill bara gråta. efter allt. sjukhusbesök och allt. jag är så trött på att allt negativt händer. hos E kunde jag bara njuta - ingenting förstörde. eller jo, men då hade jag honom iallafall. han fick mig att skratta när det var dåligt.

MEN.. Jag har gått ner i vikt. 59.9 kg väger jag nu! Helt galet. Sist vägde jag 61.8 Nu gäller det bara att det går ner. Men antagligen (!) kommer det gå upp ett snäpp - för igår åt jag typ ingenting eftersom jag reste hela dagen. Så det är väl därför.

 Konstigt nog känner jag mig ninte glad. Inte ens pga det.

Det här suger. SÅ JÄVLA HÅRT!

Tack för dina fina ord, POOS..

så var det slut. slut på veckan. slut på tiden hos finaste.

det här suger. på riktigt. jag vill verkligen inte hem. inte alls.

blöh, jag höll på att börja gråta innan jag klev på tåget.

men förhoppningsvis ses vi snart igen. snart. mycket snart.

Jag insåg förut att det är så värt det.

Jag får bli ledsen se om det är så.

Nu ska jag bara njuta av att jag känner honom

Hålla hans hand lite extra, ta in orden han säger.

Igår insåg jag hur mycket jag tycker om honom. Igår när vi låg i hans säng så pussade han mig i nacken så jag vände mig om så vi låg ansikte mot ansikte. Han log och jag frågade om allt var bra. Han drog mig lite närmare och viskade "ja, du är ju här, min favorittjej".

Hjärtat hoppade över ett slag. Jag bara låg där. Visste inte vad jag skulle säga eller göra. Så jag log.

Om jag är villig att chansa, om jag tar chansen så har jag 50% chans att lyckas. 50% chans att misslyckas. Men han valde trots allt att vara med mig. Iallafall just nu. Det är vad som räknas nu. Nu. Hihi.

--

Bara för att ta en uppdatering om maten. Ähh.. Äter typ ingenting medan han jobbar, sen är det middag och sådär. Så det går inte direkt bra. Jag måste skräpa mig. För ju snyggare jag är - desto större chans är det att han vill stanna.

När jag kommer hem igen ska jag börja med att göra veckoschema, tror jag. Jag önskar bara att bajssnön försvann. Det är mycket mysigare att ta sig ut då. Än nu. Men jag ska bli smal och fin för fina pojken.