jag orkar ingenting, känner ingen glädje.

träffade mina favoritvänner och jag orkade inte

tvingade mig själv till att le och försöka vara mig

mig. lis. den jag egentligen är.

jag vill inte vara den som ligger och gråter för ingenting

men jag orkar inget annat. det är som att jag går sönder

det ramlar och försvinner små delar från mig själv

vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte hur jag ska förklara

varför förstår jag inte mig själv? varför är jag inte mig själv?

jag har ingenting att må dåligt över, jag är så jävla patetisk

faller faller faller, jag vill inte vara såhär mer

det märks att jag inte mår bra psykiskt

eller jag märker. så jävla mycket som händer

vill bara sova och gråta hela tiden

 jag hatar mig själv. så mycket att det gör ont

vem fan skulle annars väga 62,9 kg och halsa ur en chokladsås-flaska?