Idag har jag en riktigt dålig dag.

Har inte orkat mig upp ur sängen, har bara legat här i sängen och gråtit. 

Har varit otrevlig mot mamma, mot mina vänner, mot min fina pojkvän.

Jag orkar inte bara.

Läser en kurs i skolan som jag känner att jag inte kommer klara, hatar avståndet som är mellan mig och min pojkvän och det gör att jag nojjar över att han träffar andra tjejer.. Alltså inte träffar som vi träffas utan träffar, möter, umgås med i skolan. Tänk om han inser att jag, bitchen 20 mil bort, inte är värd att vara med när det finns snälla, trevliga andra tjejer där han bor. 

Jag är ledsen över att tänka så. Jag är ledsen för att min pappa fortfarande inte har tid med mig. Jag är ledsen för att jag försummat tid till mina farföräldrar för att jag inte orkat ringa, för att jag tyckt att min farmor bara gnäller. Jag har dåligt samvete för alla gånger jag inte ringt till dem, även fast jag tänkt det. För att farmor bara gnäller och för att farfar aldrig hör. Jag har inte ens försökt. 

Jag känner mig tjock också. Tjockare än på länge. Känner mig helt rund. Rund som en boll. Som inte orkar någonting. Att jag inte orkar något handlar väl om att jag är sjuk, förkyld och hostar. Ont överallt. Samtidigt som jag inte kan vara borta från skolan så jag kommer behöver åka dit. Men skolan kommer jag ändå inte klara för att jag inte pluggar.

Allt i mitt liv känns fel. 

Och jag saknar A så himla mycket. Det gör verkligen ont i hela själen. Och jag är så rädd att han en dag ska sluta älska mig. För jag vet inte hur jag ska kunna överleva utan honom.