Jag visste inte att man kunde känna så många känslor på samma gång

Att gå från att vara helt förstörd för att man aldrig kommer hitta någon så bra igen, till att vara glad för att man fått ha ett sånt fint första förhållande och att man ändå ska försöka vara vänner, till att gråta över att någon annan en dag kommer få titta in i hans underbara gröna ögon till att det är ganska skönt att slippa pressen att hjälpa till vid hans ångest.

Sen den 20 juni 2013 då dagen jag blev singel har jag gråtit väldigt mycket men har ändå varit glad många stunder. Vi tog bort förhållandet på facebook (viktig detalj) den 23 juni. Två dagar innan vi skulle firat 9 månader. Däremellan smsade vi lite och pratade lite i telefon. Vi träffades den 28 juni igen för att prata igenom allt. Vi hade breakup-sex och tog en lång promenad. Den dagen var jobbig men ändå skön. Han sov kvar. Vaknade upp på lördagen 29 juni och åkte hem till honom. Badade i hans pool, åt lunch och bara umgicks. Hade dock även ett extra breakup-sex (fel av oss, men det kändes bra då)  Åkte hem på kvällen. Sen har vi pratat väldigt mycket sedan dess, smsat, telefonat, facebookat. Vi är ärliga mot varandra och vi säger precis som det är. Vilket är skönt. Det är så det ska vara. Den 2 juli kom han hit och vi umgicks, åt middag, såg på tv, snackade. Hade trevligt. Igår 5 juli ringde han mig på natten och frågade om han fick komma och sova hos mig, svag som jag är sa jag ja. Han kom hit, vi snackade och så sov vi. Inget sex. Så två träffar utan sex (låter kanske lite, men vi hade sex 1-4 gånger per dag som vi träffades). Sen idag 6 juli har vi återigen ätit lunch, badat i hans pool osv. Inget sex.

Han har varit väldigt dubbel i det han säger. I ena sekunden är han jättehård och typ är helt okänslig och säger att det är slut, han är inte kär och han vill vara med andra. Medan han i andra sekunden säger att jag är hans själsfrände, han älskar att vara med mig, att han vill vara tillsammans med mig (men inte bara mig, eh?) osv. Han vill ligga med mig för att han är attraherad av mig, men han är inte kär. Så på det viset är jag någon slags reserv för att jag är hans trygghet men han vill inte vara med mig.

Jag tror han har någon slags av livskris. Han fyller snart 20 år. Han har inte haft den bästa kontakten med sina kamrater sen skolan tog slut, han flyttade i från sin familj på 5 stycken till att bo helt ensam, han träffade mig och känslorna svallade över, jag är den enda han legat med på riktigt. Han behöver vara ung. Det gör han . Och det förtjänar han. Han måste få åka på partysemestrar. Men allt det där har jag redan gjort. Jag har redan varit så ung och legat runt för skojs skull.

Det som suger är att han behöver det nu, han behöver jobba på sin självkänsla och få vara ung. Men det är en del av livet. Problemet är att han på vägen, när han är ung, kanske hittar någon annan. Jag har ju någonstans kvar ett litet hopp om att han vill komma tillbaka till mig, att vi hör ihop. Men det kanske bara är nu. Men hittar han någon annan påvägen nu så är jag körd. Då kommer han aldrig tillbaka till mig. Men han har allt jag behöver.

Jag kanske bara är kärleksblind just nu, men det är så jag känner. Nästan alla som blir dumpade frågar väl sig själv ett par gånger "hur ska jag kunna hitta någon som är lika bra som honom?" och det är så jag känner nu. Jag har däremot blivit mer vuxen och känner mig snygg (!!) för första gången i mitt liv. Jag bryr mig inte om att jag är lite tjock (eller mullig som A sa..) utan jag är nöjd. Jag är en asbra person med en fin personlighet och egentligen ett snygg utseende. 

I min drömvärld så kommer vi vara ifrån varandra ett år, men som vänner ändå ha kontakt. Däremellan kan det hända olika saker, han kanske skaffar ett nytt förhållande då men inser att det är mig han vill vara med. Att jag är hans själsfrände, precis som jag känner för honom. Annars hoppas jag att han hittar någon som gör honom så lycklig som han gjorde mig, och att jag gör detsamma.

Men jag kunde inte fått ett bättre första förhållande. Jag kunde aldrig ha önskat mig nå mer. 

Ja, möjligtvis att det inte tog slut och att han var kär. Men vem är kräsen?

Det jobbiga nu ikväll är att jag vet att han är ute igen med sina kompisar, och jag vet att mina lakan luktar som honom. Och att han bara igår höll om mig när vi sov. Inte för att någon av oss ville det när vi somnade, men utav vana. Jag vet att han igår raggade på brudar och höll på. Och det gör ingenting. Men jag vill inte ha det så. Jag vill vara i ett förhållande, jag trivs i det. Men han sa också igår att det va inte lika roligt att ragga nu som det var förut. 

Gräset är inte så mycket grönare på andra sidan. Eller hur vackra du?