Godkväll

Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.

Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans har jag ändå hoppats att det är min tur nu. Det är min tur att hitta någon, få en sån där fantastisk kärlekshistoria om ett par som träffas på krogen, gör slut och sen efter ett par år ordnar upp sina liv och blir tillsammans igen. Men icke. Nu vet jag att jag fanemig inte betyder någonting.

Berättade en stor grej för mig till honom (har en släkting som antagligen är döende i sjukdom... en släkting som betyder väldigt mycket för mig, mer om det sen) och vad har han sagt? "Oj, va tråkigt"

OJ VAD TRÅKIGT?! Känns som en del av mig dör varje gång jag tänker på det. Det här är en person som har stöttat mig, som har varit en sån stor del av mitt liv och betyder så sjukt mycket för mig vilket han vet. Och de enda han har att säga är oj. Jag är så otroligt besviken på allt jag gjort för honom. Alla nätter jag ställt upp med att vara vaken och försöka få honom lugn i telefon, alla gånger jag försökt hjälpa honom, som jag legat vaken för att hålla om honom i panikångest. Men det enda tacket är att jag inte får någonting tillbaka.

I lördagsnatt hamnade vi på samma krog, vilket inte gör något i vanliga fall eftersom vi har pratat mycket. Han var superskum. Han hälsade typ inte. Hans kompisar frågade gång på gång när vi ska bli tillsammans igen vilket är väldigt jobbigt att höra då jag vet att jag inte betyder någonting längre. Sen under kvällen så går han efter mig och säger "jag tror inte det blir vi igen". Vadå tror? Och vem fan går runt på krogen och säger sånt? Så jävla tråkig stil.

Efter allt jag gjort för honom.

Vilket också fick mig och inse. Jag är 25 år. Ingen har någonsin varit intresserad av mig förutom sex. Jag kommer fan få leva ensam. Om INGEN varit intresserad av en person på 25 år förutom på ett sexuellt plan så är det fan kört. Det är kört.