det gick inte så bra igår som jag hade hoppats på. tyvärr. men vikten stod stilla trots allt jag åt igår. 63,0. idag har jag ätit 2 mjuka smörgåsar med pålägg och smör (fail) och snart blir det middag, sen har jag också tagit en promenad i regnet på 45 minuter.

på något vis längtar jag tills skolan börjar igen. då kanske man får lite själv diciplin ändå. skulle ju behövas. med tanke på hur jag lever just nu. men jag har bestämt mig för att inte låta Mr X styra längre. jag orkar inte vänta på honom, hur mycket jag än vill. men går jag ner i vikt vill han säkert ha mig ändå :))

10 augusti och jag känner att nu kör jag. jag ska klara det!

MV: 63.0 (igen...)

jag har en sån där orolig känlsa i kroppen. ni vet när allting känns konstigt och upp- och ner. ingenting känns egentligen rätt just nu.

såklart beror det på Mr X. åh, vad jag önskar att jag kunde släppa den mannen. gå vidare, leva ett eget liv - utan honom. men jag är inte redo. inte redo att släppa den man som har sagt att han älskar mig. även fast jag har känt mig som en flodhäst. han som alltid egentligen funnits där, även fast han inte har visat det. han har alltid kommit tillbaka till mig. inte gjort någonting med någon annan för att han älskar mig.

jag är däremot en jävla slampa. strulat hit och dit med olika killar. alltid ångrat mig. alltid tänk på Mr X. fast nej, det har inte varit sex inblandat då. då har jag stoppat det. tankarna på Mr X, på skulden. sen har jag känt mig smutsig. hur kan jag göra såhär mot Mr X?

att jag däremot borde släppa honom, låta han leva ett liv med någon som inte är lika dålig som jag, klart tanken har slagit mig. varje dag. var eviga sekund. men aldrig har jag känt mig så trygg som jag gör när jag är med honom. jag behöver inte hålla in magen, även fast jag gör det ändå. men jag behöver inte. för han har nått längre än vad alla andra har gjort.

nu vet jag inte alls. vart har jag honom nu? han svarar inte på msn, eller på sms. han verkar inte bry sig. men är det som vanligt hans hårda skal som gör det? att han inte vill visa inför sina kompisar..? han är en sån där kille, som är hård på utsidan, men när det bara är vi två.. jag har aldrig förut känt mig mer älskad.

därför har jag svårt att släppa honom. svårt att gå vidare. för är jag inte värd han som säger att han älskar mig? vad fan är jag värd då? förlåt allihopa för allt gnäll, förlåt för att jag tjatar om honom. men jag hoppas ni förstår. jag kan inte säga hejdå. han har varit en del av mitt liv för länge. han kommer alltid finnas där, långt inne i mitt hjärta, även om jag tvingas ta farväl till honom. det går inte.

jag tror fan jag älskar honom. på riktigt. och det gör ondast. för jag lovade mig själv att aldrig bli kär. nu sitter jag där. har lagt mitt hjärta i hans händer, och han kommer krossa det. det vet jag. frågan är bara när.

godmorgon!

mitt liv känns helt upp och ner, det har jag skrivit förut. jag är tillbaka till att fylla hålet i mitt liv med mat, sötsaker och annat äckligt. jag mår dåligt, hetsar, mår sämre. en cirkel jag måste bryta.

62.8

imorgon lovar jag att skärpa mig. det är sista veckan på sommarlovet och jag vill väga iallafall 62 innan jag börjar sista året. runt 300 dagar, idag, till studenten.

63 igen :(

spontan utgång igår med massa cider och sen egengjord potatissallad (vanlig sallad, potatis och creme fresh) till fyllekäk. så jävla tjock. och min mage är så otroligt uppsvälld. mycket beror nog på mensen. :(

saknar mr x gör jag också. jävla han. jävla jävla han.

62.6 imorse

det stod 63 stadigt på vågen imorse

jag får inte väga mer nu. aldrig mer mer än 63

nu ska jag ge mig ut och gå. gå tills benet viker sig

sen har jag inte ätit något än heller. vill inte äta

men min mens har inte kommit heller, bajs mens

det är bara pms:en, fett- och sockerbegäret som är här

jag är äcklig.

update:

80 minuters promenad

jag orkar ingenting, känner ingen glädje.

träffade mina favoritvänner och jag orkade inte

tvingade mig själv till att le och försöka vara mig

mig. lis. den jag egentligen är.

jag vill inte vara den som ligger och gråter för ingenting

men jag orkar inget annat. det är som att jag går sönder

det ramlar och försvinner små delar från mig själv

vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte hur jag ska förklara

varför förstår jag inte mig själv? varför är jag inte mig själv?

jag har ingenting att må dåligt över, jag är så jävla patetisk

faller faller faller, jag vill inte vara såhär mer