64.9

tur att jag inte gått upp iallafall. hm. jag vet inte. hela livet känns lixom upp och ner. det är så mycket som har hänt på så kort tid. och hur ska jag kunna ge hjälp när jag har mina egna problem med mina egna känslor, min egna kamp?

jag känner att jag räcker inte till. jag kan inte hjälpa både mig själv och mina vänner som mår dåligt pga diverse saker. men jag måste. måste hjälpa dem. jag får vänta. spara skiten ett tag till. varför resonerar man alltid så?

varför vill man alla runt omkring en ska må bra men en själv skiter man helt i?