jag orkar inte. jag är så jävla trött på allt

hur ska man orka med allt?

jag kan inte hjälpa någon för att jag är meningslös

och kan jag inte hjälpa någon kan jag inte begära att få hjälp

jag vill inte tygna alla med mina problem

den här jväla bloggen har bara blivit en gnäll blogg

om hur jävla dåligt jag mår. men jag vet inte vem jag ska prata med

ingen verkar ju fatta ändå, även om jag berättar små hintar

hur vet jag att jag kan lita på den som orkar lyssna?

personen kan säkert inte hjälpa mig ändå, säger bara att de förstår.

jag vet att jag borde vara tacksam för det jag har

men när man känner såhär är man inte tacksam för någonting

jag antar att någon av er förstår själva känslan att vara likgiltig?

orkar ingenting, orkar inte ens känna längre.

så jävla trött både fysiskt och psykiskt. så jävla less på allt

såna här dagar borde försvinna. borde man få radera.

shit, jag saknar mr x. så jävla mycket. jag vet att jag kan ringa

men jag vågar inte när jag mår såhär. tänk om jag säger saker jag ångrar?

jag kan inte förklara. jag tycker om honom så otroligt mycket.

mer än alla andra killar jag träffat - tillsammans. han är något.. speciellt.

får mig att må bra, får mig att känna mig trygg. jag önskar..

att han skulle ringa nu, fråga om han får komma över en liten stund.

även om han bara vill ha sex. jag kan göra det, för att få träffa honom

vara nära en liten stund. bara.. känna tryggheten.

men han kommer inte ringa. det vet jag. vågar jag ringa?

ringa och säga att jag behöver honom. ringa och säga att jag är svag?

knappast. jag är inte svag så någon ser. jag kan inte det.

bara här, vågar jag erkänna. jag är svagast i världen. jag är så jävla svag.

"everything works in your arms"

Jag har inte vägt mig sen i måndags

jag har ätit alldeles för mycket skit (ovanligt?)

tänkt jätte mycket fula tankar

jag tror inte jag har något självförtroende

jag kan verkligen ingenting. är inte bra på nåt.

det enda jag kan är att vara ful och tjock.