Idag har jag haft så många tillfällen att vara glad vid.

Och jag har bara velat gråta. Hela dagen.

Jag har insett att mitt liv kommer förändras så sinnessjukt mycket nu.

Jag ska börja plugga

Jag kommer inte få vara kvar på jobbet jag älskar att hata, eller hatar att älska.

Jag ska inte få träffa mina sötnosar varje dag. Eller höra dem skrika mitt namn.

Jag ska inte längre få rynka näsan åt en äcklig blöja, eller skratta med personalen i personalrummet

Jag ska inte längre få säga "Det där va inte kul" när jag är arg, eller bli glad när de kommer fram och vill kramas.

De kommer glömma bort mig. Jag kommer vara en tjej på en bild. Vars namn inte kommer minnas.

Mina fina ungar. Min fina grupp som jag sett utvecklas så otroligt mycket på den tiden jag varit där.

Mina fina ungar som fyller 3 år nästa år. Och jag kommer inte vara där och fira dem.

Känns som jag ska dö. Usch. Det här är jobbigt ska ni veta. Har lite svårt att sluta gråta just nu.

För det känns helt sjukt. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, kan man ju lugnt säga.

Det är så svårt att förklara det här i ord.

Igår var det ett år sen jag fick min psoriasis kollad av en läkare för första gången. Första gången de konstaterade att det var psoriasis. Det var mycket. Det var hemskt. Men jag fick salvor som inte funkade. Fick remiss till hudläkare. Hon fixade det.

Nu är det bara mitt dåliga levene som förstör. Men jag kan inte sluta dricka.

 Längtar redan till fredag och den fyllan. Fan vilken dräggig fylla det ska bli.