Direktlänk till inlägg 24 juni 2013

never ever again

Kommentera

Av Lis - 24 juni 2013 19:09

"1. jag träffade dig, va jätteintresserad av dig

2. jag blev förälskad, allt va underbart, vi blev tillsammans

3. jag började förstå att jag älskade dig

4. vi sa att vi älskade varandra

5. förälskelsen tog slut

6. jag trodde jag va kär

7. jag började få ångest, visste inte varför

8. trodde det var för att förälskelsen va slut - i mars - sen blev det bättre

9. insåg att det kanske var för att jag inte var kär längre

10. insåg att jag inte kan vara med någon som jag älskar men inte är kär i, det är för tidigt, men samtidigt känns du som min själsfrände, därför är allt det här så totalt jävla sjukt äckel bajs jobbigt."

Det här är A's förklaring om hur han tror att allt har varit. Och det stämmer säkert. Det suger och gör ont men det är såhär det är. Jag var lite drastisk igår att det var inbillad kärlek, för det var det inte. Han älskade mig och ville vara med mig, men det fungerar inte. Han är inte kär. Just nu känner jag mig inte heller kär, nu känner jag ingenting. Men jag är antagligen bedövad bara, känner ingenting egentligen. Gråter då och då, drömmer jobbiga drömmar när jag väl lyckas sova. Men det såhär är det. Han älskar mig men är inte kär. Jag är bara en vän. Trots att han tycker att jag känns som en själsfrände (som han avslutade smset med igår) Men jag är inte "the one". Vet inte hur det funkar. Vi ska iallafall försöka vara vänner. VI vet nästan allt om varandra. Vi trivs ihop. Vi har allt, förutom kärleken. Och då är det så. Jag kan inte göra mer än det jag gjort, och han har kämpat mer än vad jag kunnat begärt för att vara kär i mig. Men det är inte värt att tvinga sig att övertyga sig själv att vara kär i någon man inte är kär i när vi är så unga, han är bara 19 (snart 20) och jag är bara 22. Är det menat att vi ska vara tillsammans kommer vi hitta varandra i framtiden, annars får jag vara glad att jag fått de här fina månaderna tillsammans med honom. Jag ångrar ingenting och jag har gjort allt och han har gjort allt. Jag har lärt mig älska mig själv mer än tidigare (har kanske fortfarande lång väg kvar men jag är på rätt väg nu iallafall) och jag är bara ledsen över att det är slut. För jag kommer sakna oss. Honom. Den jag var med honom. Får inte tappa bort henne nu, för jag trivs att vara hon. Den riktiga Lis. Det kommer bli bra. En vacker dag. Fram tills dess ska jag sörja över att vårt förhållande har dött.

"sorg är en normal och naturlig känslomässig reaktion vid en förändring av ett välkänt livsmönster"

Han skickade den här till mig nyss, en låt vi ofta gick och sjöng på med texten "DET BLIR BRA!"
vi skulle ha nio månader imorgon. det är faktiskt lite jobbigt. Du är den enda för mig just nu.

Allmänt

Dela

Will u miss me like i miss u?

Kommentarer (0)

Av Lis - 14 juli 2016 21:06

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig. På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Efter allt jag gjort

Kommentarer (1)

Av Lis - 5 april 2016 21:02

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det. Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Nästan ett år sen

Kommentarer (0)

Av Lis - 16 januari 2016 21:16

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016 Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Andas men lever inte

Kommentarer (2)

Av Lis - 13 maj 2015 13:16

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust Ingen motivation. Ingen inspiration. Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

typ såhär känner jag mig

Kommentarer (1)

Av Lis - 19 april 2015 18:02

Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....