Hur accepterar man att det finaste man har i sitt liv inte längre kommer vara där på samma sätt? Det kommer aldrig bli vi igen. Även om jag önskar att tiden bara gick och att han insåg att han är kär i mig, att han älskar mig och vill spendera sitt liv med mig. Men någonstans vet jag att den dagen aldrig kommer. 

Han kommer hinna hitta någon annan, han kommer gå vidare. Och jag kommer få se min stora kärlek vara med någon annan. Hur accepterar man det? Hur fan går man vidare från det?

Som sagt. Jag vet att den här är det bästa för att han ska hitta sig själv. Få känna kärlek. Få veta vad kärlek är. Det här kanske bara är en fas för mig. Att jag tror att han är min stora kärlek. Men hur många gånger i livet kan man hitta någon som är ens bästa vän, som man har bra sex med och fungerar med och blir lycklig av? Det är kärlek för mig. Men han känner ändå inte så så han kommer hitta sin stora kärlek i någon annan. Och det gör ont.

Så fysiskt jävla ont alltså. Just nu, idag, i den här sekunden dör jag hellre ensam än lever med någon annan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....