Jag vet inte längre vem A är. 

Han är inte den personen jag blev kär i. Fast när jag träffar honom så är det bara den personen jag ser. Han beter sig fortfarande som honom, han pratar som honom, han rör sig som honom. Det är han jag älskar. Men det är inte han.

Den här nya personen vet jag inte vem det är. Jag vet inte ens om jag tycker om honom. 

Imorse när vi åt frukost (ja jag sov där för att det var enklare då han är skyldig mig pengar och skulle följa med när jag fixade nytt pass = han betalade alltså) så tittade han på mig och sa, helt kallt: 

- Det är så skönt att vi inte är tillsammans längre, då slipper jag tvivla över mina känslor..

Det gjorde så ont. Det var som en sten i ryggen. En kniv i hjärtat. Jag vet inte hur jag ska jämföra det. Men det gjorde ont. Fysiskt. Så jag ställde mig upp, plockade bort min tallrik och gick därifrån. Jag fick inte fram ett ord. Det gjorde ont. Sen började jag gråta. Och då ville han trösta mig. Samtidigt som han säger "Du vet ju att det aldrig blir vi igen". Och missförstå mig rätt: Jag VET det, men inte det jag ville höra. Hade vart bättre att få höra att jorden går under ändå snart eller att det åtminstone blir bra. 

Sen efter en stund hade han mage att känna sig ARG på mig för att jag inte ville ligga med honom. HAN KÄNDE SIG ARG?!?!!??!?!?! Vi LOVADE varandra att vi inte skulle fortsätta umgås bara för att ligga, utan för att vi tycker om varandras sällskap. Som vänner..  Det gjorde också ont. Snacka om att känna sig utnyttjad. Så han fick sig ett avskedsligg. Nu är jag trött på att vara hans ligg tills han hittar en annan. Jag ville inte ligga med honom p.g.a att jag inte var kåt på honom just nu. Han har börjat prata med en tjej, som jag f.ö känner som precis blivit dumpad som ska börja plugga i samma stad som honom. Hon är verkligen allt jag inte är. Vi är varandras motsatser. Helt. På alla sätt.

Sen efter det har vi "diskuterat" mycket idag. Varit oense. Höga toner. Vilket varit jobbigt och gjorde att jag började gråta igen. Vi har aldrig bråkat, nu känns det som att vi gör det alltför ofta. 

Fan. 

Jag har insett att jag kommer behöva ett clean break. Ingen kontakt. Jag mår för bra med honom fortfarande. och som jag sa, han beter sig fortfarande som ingenting men säger annorlunda. Och som man säger, handlingar säger mer än ord. Men jag vet inte. Fan. Jag vet verkligen inte.

 

Someone

30 juli 2013 22:54

Awww:( sounds so sad

http://www.everywere.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....