14 timmar sen vi hördes av nu

Känns som en evighet. Och jag bara väntar.
Vill ju att han ska höra av sig, att han ska sakna mig.
Jag har kommit fram till att jag behöver ett break

och det gör ondare än att inte ha ett break

Men igår när jag sa det till honom bröt jag ihop

Och vi lovade varandra att inte ligga igen.

Jag grät och grät och grät. och han sa att allt skulle bli bra

Hur ska allt kunna bli bra igen? 

Jag är precis som alla andra som precis blivit dumpade, I guess.

Man ser inte en framtid utan personen. Och jag är rädd. 

Rädd att hamna i gamla vanor. Rädd att bli den olyckliga Lis igen.

Jag var så lycklig med honom. Rädd, kär, svartsjuk och lycklig.

Varför dumpar man någon man älskar? Kommer jag någonsin få veta?

Varför gör det så jävla ont fortfarande? 

Har gråtit till och från hela dagen. Fattar fortfarande inte det här.

Jag har svårt att acceptera att min framtid inte är min framtid längre

Att jag aldrig varit hans framtid, som han var min.

Allt vi gjort, sagt, allt bara snurrar i mitt huvud. Jag kan inte stoppa det.

Jag drömmer om honom, drömmer om oss. Och allt gör så jävla ont.

Och jag måste acceptera det här, förstå att det här är slutet på oss.

Vi som var så fina tillsammans. Vi som passade så bra ihop. Vi som trodde på oss.

Gjorde du det? Trodde du på oss som du sa? Jag kommer aldrig kunna fråga.

Så fucking jävla skit ont. Har googlat, och alla säger att man måste släppa taget.

Men hur fan släpper man taget om sin dröm? I alla tider har man sagt att man ska kämpa för sin dröm

Att vill man så kan man. Att kämpar man tillräckligt hårt så går det. 

HUR FAN FATTAR MAN ATT DET INTE GÅR ATT KÄMPA LÄNGRE?

Jag kommer alltid älska dig. Jag kommer alltid se dig som det finaste jag haft. 
Jag kommer alltid undra vad nästa tjej har som inte jag hade. Varför jag inte dög åt dig.

Varför känslorna inte räckte när det kom till oss. Hur kan mina känslor vara äkta,

när dina inte är det? Hur kan allt gått så fort? Vi har inte ens känt varandra i ett år.

För ett år sen visste jag inte ens att du fanns, nu är du allt. Du är fucking allt.

Och nu måste jag glömma dig. Fattar du hur ont det gör? Du som gjort allt bra för mig.

Du som räddat mig. Du räddade mig. Du hjälpte mig från att inte drunkna.

När jag höll på att kvävas. Nu kvävs jag igen, och du kommer inte rädda mig igen. 

Vem fan ska nu rädda mig när jag inte kan rädda mig själv? För det känns som jag kvävs.

Jag kvävs utan dig. Du var mitt syre, du var min livbåt. Den enda som fick mig att gå upp på morgonen.

Nu har jag ingenting igen. 

Vägde förövrigt 59,4 imorse. Så jag antar att det för med sig något gott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....