Fick en fantastisk kommentar av Maria i slutet av februari som skrev 
"Vill bara skicka en kram. Vet hur det är att vara ensam och inte ha någon att prata med. Jag hittade just hit och har läst lite, så du är inte ensam <3"

Blir så himla glad att det finns såna människor som orkar lägga ner en minut till att skicka iväg en sån kommentar. Tänk om hela världen bestod av såna människor. Som ville andra väl. Som iofs (tyvärr) känner sig ensamma MEN som ändå har orken och modet att skicka iväg en kram. ÄVEN fast det är anonymt så gör det så himla mycket. Tack Maria, om du ser det här. Tack.

Trots det känner jag mig som världens mest värdelösa och ensamma människa. Känner mig dålig och ovärdig ett liv. samtidigt som jag känner att jag har ändå blivit given det här livet och måste därför ta vara på det. För det finns de som vill leva men som inte får det. Så jag skulle aldrig ge upp även om jag många gånger önskade det. Önskade kanske är fel ord. Ingen önskar väl egentligen att dö. 

Det är hela tiden samma skit. Jag kommer ingenstans i livet. Står och stampar medan folk runt om mig lever vidare medan jag inte kan. Det känns som i en sån där dröm när man vill springa, men benen inte rör sig. Man står stilla. Så känns ungefär hela mitt liv. Återigen känns det som att det saknas mig något. Jag känner mig inte hel och jag vet inte hur jag ska bli hel. Enda gången jag känt mig hel var med A. men man kan inte lita på att någon annan kan göra en hel. Nej. Men hur ska man göra när man inte förstår varför man inte är hel samtidigt som jag inte kan förstå hur jag någonsin kan bli hel.

Jag har alltid blivit lämnad. Av alla. Hela tiden. Det finns ingen som jag kan säga inte har lämnat mig. Mamma, pappa, släktingar överlag, vänner, ligg, pojkvännen/dvs exet. Varför vill ingen vara med mig? Varför duger jag inte? Jag är rätt trevlig och jag har bra åsikter. Jag är inte jätteful, även om jag alltid känner mig ful. Jag är inte fattig, men inte heller direkt ekonomiskt oberoende. Jag är nästan universitetsutbildad. Jag har så mycket att erbjuda. Jag HAR kärlek. 

Jag behöver bara någon som är villig att dela den med mig. och som är villig att älska mig, trots mina brister.