Jag känner mig som en stalker.

Känns som jag alltid smsar/skriver på msn först.

Alltid.

Det känns som att han inte vill prata med mig mer, det är därför han aldrig skriver. o jag hör av mig eftersom jag älskar att prata med honom. Så vad ska jag göra? Inte skriva något o se om han skriver? Men vad händer då om han inte skriver? Då kommer jag känna mig värdelös (rättare sagt: mer värdelös)

Hur ofta ska man skriva? Hur länge ska man vänta? När ska han fråga om vi ska ses igen? Jag sitter och tittar på resor ner, HELA tiden. Vill han inte ses igen? Var jag så dålig? Jag hatar det här. Varför känns det som att jag är beroende av honom? Redan? Eller är jag bara i behov av kärlek?

Det känns som alla vänner sviker. INGEN frågar om hur jag mår, eller hur det går med honom. Alltid jag. Alltid först. Ingen bryr sig.. Det vore lättare om jag försvann. Så slapp alla bry sig. Bara spårlöst.  En liten stund. För att se vilka som bryr sig. Jag vill veta vilka som bryr sig. Vilka som är värda att vänta på.

jag vill ha finingen här. nu. ligga i hans famn och bara lyssna på hans hjärta. det kändes så äkta. hans hjärta slog så lugnt och fint. det var på riktigt. :(

 

POOS

9 mars 2010 12:51

Du behöver riktiga vänner. Jag sorterade bort dom jag inte ville ha och pratar/umgås bara med dom som jag litar på och bryr mig om. Snacka med dina polare och fråga varför de inte bryr sig osv. fast kanske på ett ironiskt sätt eller så. Så det inte låter anklagande.. Ah. Jag vet hur svårt det är med att både ha idioter till kompisar och att vara galet kär men för rädd för att lämnas och bli sårad.

Jag lovar att du redan har fin kropp. Du kan få min ska du få se på äckel..

http://www.POOSkampmotkilona.bloggagratis.se

 

internal monster

10 mars 2010 16:17

Åh, jag vet hur det känns..
Man vill inte verka överklängig, man är så rädd att han har tröttnat..
Jag var sådan hela tiden förr, när jag var på g med en kille som jag var dökär i. Jag testade att inte skriva en gång, för att se om han tog initiativet eller inte. Om han fortfarande brydde sig. När han gjorde det så hjälpte det verkligen :)

Ju mer man tänker på det, ju mer paranoid blir man!

http://internalmonster.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....