fram till efter middagen gick bra.

jävla mamma.

imorgon är en ny dag, visst? jag kan klara det. jag är starkare än vad jag tror. jag är så ledsen för mitt gnäll. jag kan inte tro att ni ska fortsätta stötta mig när jag beter mig som jag gör. förlåt mig. jag bättrar mig nu.

bara en sista sak: jag är så trött på mina vänner. en tycker att jag tränar för lite, en annan är deprimerad över en kille, en annan för sina föräldrar. jag förstår inte. jag älskar att ställa upp för dem. men när jag inte får någonting tillbaka blir jag så trött på dem.

msn konversation:

*: hur mår du?

jag: det är väl okej. själv?

*: jag mår asbra!

*: men du överlever väl?

jag: i guess so.

*: good.

hon frågar inte varför. eller någonting. utan antar bara att jag överlever. jag kanske överreagerar. men vad hade hon gjrot om jag svarat att jag inte överlever. hade hon brytt sig då? detta är allstå den person som jag anser är min BÄSTA vän. hon avslutar samtalet med "jag älskar dig", men jag tvivlar faktiskt. fan vad surt. jag ska ge upp vänskap.