Jag vet inte vem jag är, jag vet inte vem jag vill vara. Allt har rasat. Jag är ingenting nu. Jag är Ingen. Jag vet inte vart jag vill eller vart jag ska ta mig. Vad vill jag med mitt liv? Vill jag fortsätta må dåligt för att jag är fet? Nej. Jag vet det. Jag vet att jag inte kommer klara mig om jag fortästter som jag gör nu. Jag går bara upp i vikt. Hela tiden. Sen mår jag dåligt pga det och äter ännu mer. En dålig cirkel. En dålig vana.

Därför säger jag upp kontakten med mitt gamla liv. Börjar om på nytt. Som den målmedvetna personen jag egentligen. Mot livet jag vill. Mot drömmarna jag har. Mot nyårsafton och ett nytt år. Mot min 19 årsdag och min student. Mot mitt liv.

Jag måste sluta sörja för allt som har hänt. Jag måste gå vidare. Jag kämpar fortfarande med att komma över Mr X, och det går framåt. Jag saknar inte honom just nu. Det är en bra början. Jag tänker inte på "oss" längre - utan som han och jag.

Det var ett mål med mitt liv just nu. Att komma över Mr X. Nästa är att gå ner i vikt. Satsar på 60 först. Sen får vi se hur det går. Men jag vill inte väga såhär mycket. Jag måste inte bra psykiskt av att veta det. Jag måste skärpa mig. Maten gör mig inte lycklig.

Jag kommer antagligen behöva någon som säger åt mig: Lis, kämpa för det du vill. Du kan klara det.

För det vet jag att jag kan, bara jag vill. Nu är jag trött på mitt liv. Därför ska jag förändra det. Jag vill. Jag kan.

Första delmålet nu:

- 60 kilogram