Jag måste börja med att säga Förlåt.

Förlåt till er. Ni har fått se en sida av mig som jag knappt visste fanns.

Det är inte okej alltså. Det är inte jag att vara såhär negativ.

Men det har varit så mycket skit den senaste tiden.

Som jag inte tagit upp. Mest med Mr X.

Jag förstår inte hur fanskapet tänker.

Jag vet inte ens om jag vill förstå, varför skulle jag?

Vi har nästan totalt brytit kontakten med varandra.

Han kan inte prata med mig utan att låta otrevlig.

Det förstår jag inte heller varför - det var han som avslutade allt.

Som tog steget och avslutade allt för gott.

Ändå har han "rätt" till att vara otrevlig och leka svartsjuk.

Jag har inte träffat honom sen i början av januari.

Har inte velat. Jag är så arg på det han gjorde då så jag vill inte.

Jag har insett att jag inte behöver honom. Så fantastisk är han inte.

Han var bara en bra tanke. Något som fick mig att glömma en stund.

Sånt som vissa använder piller till. Jag använde Mr X.

Visst, jag blev kär. Var kär rätt länge. Men det är borta nu.

Jag får inte samma pirrande känsla när han ringer. Eller smsar.

För jag minns bara det dåliga nu. Det hemska han har gjort mot mig.

Hur många gånger han har sårat mig. Och låtsas som ingenting.

Det är över nu. Det finns inte kvar. Han finns inte kvar på samma ställe.

Förresten är han arg på mig nu utav någon konstig anledning.

En anledning jag inte ens förstår. Han kräver för mycket. Men ger ingenting.

Jag ville bara säga att jag ska bli positiv nu.

Jag ska fan ner i vikt ju! Det är det det här går ut på.

Inte klaga på hur dåligt mitt liv har blivit.

Fan tjejer (och killar?) - Jag KAN göra det här.

Jag har bestämt mig - Jag ska ner 13 kg.

6 hembakade havrekakor

1 banan

1 chailatte

1 bit morotskaka

tuggummi

vatten

spagetti med ketchup

.. det är vad dagen en så länge har erbjudit. vill inte äta mer. :(

63,4 va min morgonvikt idag. det gjorde ingenting bättre.

att höra rösten med orden:

du är fet. du är inte värd någonting. du kan lika gärna dö

verkar inte riktigt räcka.

men den rösten är inte ensam. det finns en till.

den rösten som säger:

vill du verkligen säga se ut såhär? du har ju gått upp en del i vikt.

skillnaden mellan rösterna att den ena tillhör mitt inre.

och den andra tillhör min mamma. min mammas åsikt.

hon skäms så mycket över mig.