Jag tänkte skriva ett inlägg om min kompis, som i stort sett väljer sin pojkvän framför alla andra. Hon spenderar varje helg med honom, hon åker ifrån skolan tidigare för att komma till honom tidigare, hon är borta från skolan annars också pga andra orsaker.

Jag måste erkänna att jag känner mig som ett andrahands val.. Hon umgås med mig på vardagar (IBLAND, länge sen sist...) för att hon saknar sin pojkvän. För det enda hon pratar om. Sin pojkvän. Att han inte svarar på alla hundra sms hon skickar per dag. Att han inte skrev godnatt. Men ändå är han perfekt dagen efter när han svarar.

Det har gått 7 månader, tillochmed ännu mer. Det är inte ett nytt förhållande. Men nu på senare tid har jag knappt träffa henne, så JA, jag antar att jag är avundsjuk på hennes pojkvän för att han får ALL tid med henne. Jag har fan gjort allt för henne, och nu är jag som bortglömd. Får ett par sms eller något per helg, när han tränar.  

Visst, de kan inte träffas så ofta på vardagarna pga avståndet och vi kan träffas mer eftersom vi går i samma klass. men vi har knappt haft någon skola, och nu när vi tagit studenten ska jag jobba och kommer bara ha tid på helgerna (eftersom man inte orkar göra någonting efter det jobbet, det är fysiskt utmattande) och jag börjar tidigt, slutar sent vilket gör att hon inite kan åka hit eftersom hon inte kan sova här (vi bor i olika städer med en bits avstånd)

Vem tror ni hon väljer då. Mig eller sin pojkvän? Knappast mig.

Jag ville inte skriva om det för det är jobbigt att inse att man inte duger, för det är inte vad man säger utan hur man visar det. hon har visat att hennes pojkvän är viktigare än vännerna. jag duger bara när hon inte kan träffa sin pojkvän, för om hon fick bestämma själv skulle hon bo där. och då spelar jag ingen roll alls.