Jag vill egentligen bara lägga mig ner och bryta ihop. Allt har gått för fort. Helt plötsligt är allt borta och hela framtiden är påväg. Jag vet inte vart jag är påväg, jag vet inte vart jag har varit och det känns som att jag sitter fast. Fastspikad i golvet. Kan inte ta mig framåt, bara se bakåt. Fast egentligen vågar jag inte se framåt heller. Vad fanns finns där? Vem finns där?

I flera nätter har jag haft en dröm om att jag ska bli mördad. Att någon kommer in i mitt hem och dödar mig medan jag sover. Jag har drömt att jag gått i skogen och någon har jagat mig för att mörda mig. Det känns som jag kommer att bli mördad. Kanske inte som i drömmen. Kanske inte ens så jag dör. Men jag mördar mig själv, inombords. Hela jävla tiden.

Tittar in på E's facebook. Läser vad han kommenterar. Varje gång dör jag lite grann. Han kanske inte är kär i någon annan som jag trodde, men han vill inte ha mig iallafall. Isåfall borde han ha hört av sig. Svarat på smsen jag skickade för över en vecka sen. Men nej.

Ändå förföljer jag honom. Jag lyssnar på musik som jag kopplar till honom, eller situationen. Skriver låttexter på bdb. Han är smart, så han borde fatta. MEN, han kanske inte vill fatta och därför inte bryr sig. Eller så bryr han sig bara inte. Jag vet inte.

Jag har insett att det här ger mig en anledning att satsa på att gå ner i vikt på riktigt. För jag orkar inte gå och sakna mer, så jag måste fokusera på något annat. Varför inte göra något som jag alltid velat? dvs gå ner i vikt? Nu skulle jag gissa att jag ligger på 63. Känns så i hela kroppen. Och jag orkar inte längre se mig i spegeln, jag känner mig aldrig snygg. Så för att slippa tänka på E ska jag tänka på hur jag går ner i vikt.