JAG BLIR GALEN! Jag försöker komma över E ordentligt. Det går rätt bra så länge jag är vaken, men sen kommer det till sömnen. Han är med i VARJE jävla dröm. Det är alltid bra. Han säger alltid fina saker, han finns alltid där. Han är så verklig. Jag mår så jävla bra, jag njuter i drömmen av att han är med. Sen när jag vaknade vill jag bara bryta ihop. Försöker gå vidare. Och så samma visa nästa natt.

Varför kan man inte bestämma över sina nattliga drömmar? Hur får man någon att sluta vara så närvarande fast personen inte finns kvar i ens liv mer?