Jag bryr mig inte.

Jag är så jävla blåögd och naiv.

Eller snarare VAR blåögd och naiv.

Vi smsade mycket, det gjorde vi. Jag trodde på allt du sa. Jag tog åt mig av smickret. Jag trodde på dig. Jag sparade dina sms. Log åt det du hade skrivit. Det du sa när jag va hos dig i 10 dagar. Det du sa efter. Du sa så rätt. Du fick mig att falla. Fick skrapsår både på knän och händer. Jag trodde du var annorlunda. Mogen. Du är ändå 3 år äldre än mig.

Men guess what? Du är inte mognare än grön banan. Du lekte. Du lekte med mig och min godtrohet. Du är precis som alla andra jävla killar. Jag litade på dig. Dagen innan du åker säger du att det är klart att vi ska höras när du kommer hem, väl därborta strular du satan med en tjej. Du kommer hem. Hör inte av dig. Jag har nu fått veta att du fortsatte strula med henne även när du kom hem. Gör säkert fortfarande. Hör av dig EN gång och säger att du ska höra av dig en annan dag, för vi kanske borde prata.

Hahahah, hur kan jag vara så dum att falla för en idiot? IGEN? Varför har jag inte lärt mig? Jag är mest besviken på mig själv att VÄNTADE och var ledsen att du inte hörde av dig. Till vilken nytta? INGENTING. Dina sms är nu raderade. Det är du ed. Från mitt hjärta. Från mitt sinne. Från min själ. Och det bästa är att du är borta, och jag mår bra. Det känns som en sten har lättat från mitt bröst. Jag behöver inte dig.

Men jag har lärt mig nu: Lita aldrig på någon. Släpp aldrig in någon. För du blir sårad, oavsett om du vill eller inte.

Suprise suprise. Jag var inte så peppad som jag trodde. Varför tror jag inte på mig själv längre? Varför har jag fått för mig att jag alltid misslyckas? Om jag går runt och tror det så är det klart jag misslyckas. Dumma Lis.

Hursomhelst. Morgonvikten (efter frukost) var 61.7 så det var ju bättre än sist när jag stod på vågen.

Hur mår ni? Lever ni? <3

Gosh. Jag blev så besviken på mig själv. Jag lovade mig själv att köra igång, och gjorde jag det? Nej. Jag åkte iväg med pappa och hans tjej. Misslyckat. Men nu är jag rätt peppad faktiskt. Ska hoppa upp på cykeln och köra en stund. Kan inte lova att det blir länge, men det handlar om att ta första steget.

Morgonvikt: 62.5

GODMORGON! Ny vecka och nu tar jag tag i mig själv på riktigt. Hur mycket kan man gå ner på tre veckor? Borde kunnat gå ner några kilo iallafall. Förhoppningsvis. Jag ska visa att jag kan. För sen ska jag iväg och resa till staden där E bor, och han ska allt få se vad han dissade. Han ska få se (.. sen att han blir vän med SNYGGA brudar på facebook varje dag ska inte stoppa mig)

Morgonvikt: 61.7

Frukost: 1 näve flingor, några mandlar, lite russin och mjölk (för mycket, men mindre än vanligt)

Lunch:

Middag:

 
Förlåt för mina painskills, eller bristen på dem.

Imorgon får jag INTE glömma att se Supersize vs Superskinny.

Imorgon SKA jag gå upp och ta en promenad på MINST 30 minuter. Okej? NU KÖR VI! eller jag. Nu kör jag. Ähh, det känns mesigt. VI! Jag och allt mitt fett. Nu är v ovänner, och jag ska vinna.

Än så länge står det 0-1 till fettet. Men NEJ DU! Jag ska vinna. Äckelfett. 61.7 vägde jag imorse förresten.

Min vän har åkt hem. Försöker lösa det med pojkvännen. Och här ligger jag i min säng och mår dåligt. Jag kan inte sluta tänka på E och det gör så jävla ont. För vafan gjorde jag för fel?

Jag vill inget annat än gråta. Jag vill skrika. Jag vill smsa. Varför är jag så jävla lätt att glömma bort?

När min vän berättat att hon träffade honom. Hur trevligt han var mot henne nu. Och sen när hon berättar om ur han var förut när hon var där. När han pratade om mig. OM MIG! Varför pratade han om mig?

VARFÖR FÅR JAG INTE VARA I HANS LIV? Varför vill han inte ha mig i sitt liv? VARFÖR VARFÖR VARFÖR? Jag orkar inte. Varför blir jag alltid lämnad kvar? Ensam. Jag har svårt att andas nu. Det gör så jävla ont.