förlåt för inlägget innan

jag är lugn nu

jag måste ner i vikt. det är bara så. jag såg bilder på min dubbelhaka. nu mår jag inte bättre. men jag är lugn. eller jag gråter inte. även fast det hade varit bättre. för då har jag tankarna på det. shit vad jag är egoistisk egentligen. jag tror att allt handlar om mig. shit alltså. förlåt.

hur mår ni? lever ni?

[varning för ointressant emoinlägg]

jag har velat bryta ihop hela dagen, eller velat. det har känts som jag ska göra det hela dagen. och nu kom det. jag är så jävla trött på mitt liv och jag är så jävla trött på att aldrig lyckas med något.

jag klarar inte av att gå ner i vikt, jag klarar inte av att träffa någon jag tycker om, jag klarar inte av att få så höga betyg jag vill ha, jag klarar inte av att vara en bra vän, jag klarar itne av att vara en bra dotter. jag klarar ingenting.

och eftersom jag inte klarar av något av det, då förtjänar jag inte att få någonting tillbaka. jag förtjänar ingenting. för jag är fet ful och äcklig och jag gör ingenting åt det. jag bara gnäller.

är det meningen att vissa människor ska misslyckas med allt? nu menar jag verkligen allt? för jag kan inte komma på NÅGONTING som jag har lyckats med den senaste tiden?

jag blev kallad för bitchig igår också. det kändes ju skönt. Jag? Bitchig? jag har aldrig sett mig som bitchig, jag är bara trött på allt. vad är det för negativa saker folk tycker om mig? jag är så jävla trött på allt och alla, på mitt jävla liv som ändå bara går åt helvete och ingen märker någonting för ingen bryr sig.

vad fan har jag gjort för fel i mitt liv för att aldrig lyckas med något? för var jag mönsterelev och fick MVG på allt, jag visste varför jag ville leva. just nu.. just nu önskar jag att jag bara kunde resa, bort från allt. försvinna. lämna en lapp med bloggadressen och säga "hej, såhär mår jag och har gjort ett bra tag. jag är ledsen att jag betett mig som jag har gjort".

jag vill kunna vakna upp med ett leende och känna, det här blir en bra dag. inte vakna upp och önska att jag bara kunde ligga kvar i sängen för att livet ändå kommer gå åt helvete. och även om jag FÖRSÖKER, för tro mig jag försöker every fucking day, så går det åt helvete. för jag klarar ingenting. jag kan ingenting. jag är så jävla svag. det gör så jävla ont i hjärtat. ont i hela jävla själen. varför ska livet vara ett sånt jävla helvete? jag känner mig så jävla värdelös.

nu ska jag sluta gråta. men det kommer inte gå.