jag saknar känslan då vågen tickade neråt varje morgon. jag saknar känslan av lättnad när man på kvällen hade en mindre vikt än morgonen. jag saknar känslan av att bli helt trött av att hoppa hopprep i 45 minuter. jag saknar att svettas.

jag vägde så mycket mindre förut. varför gav jag upp? varför lät jag en sån sak som Mr X att trycka ner mig och aldrig låta mig fortsätta igen. Eller låta mig fortsätta, men aldrig lyckas.

jag saknar viljan. jag saknar kämparglöden. som jag vet finns inom mig. jag har all tid i världen att träna nu, och ändå ligger jag bara ner i sängen. jag har inte glömt varför jag kämpade, jag har bara tappat glöden.

men jag ska finna den. godis är inte allt. mat är inte allt. det är inte kärlek. kärlek får man av vänner, familj och partners. just nu känner jag ingen kärlek från någon av dem. men jag kan. jag ska..

(.. hoppas jag)

 NU:

- Jag är trött på att vara arbetslös

- Jag måste fatta att E aldrig kommer tillbaka

- Jag får ont i öronen för de borrar i grann-lägenheten

- Sa jag att jag var trött på att vara arbetslös?

- Jag är helt uppsvullen

- Jag ska ha mens snart (.. igen?)

- Jag börjar nog bli sjuk - mitt huvud mår inte bra

- Det lovades sol idag, vart är den?

Ja, det var väl det jag satt och tänkte på precis just nu. Mamma sa att hon trodde jag HÖLL PÅ att bli deprimerad nu för att jag är arbetslös. Att det är därför jag bara vill sova. Hon skulle bara veta..