Jag har skrivit så mycket om den här personen. Hon har varit en stor del av mitt liv. Jag har skrattat, gråtit, varit arg, varit fundersam, varit förälskad. Hon har hjälpt mig att träffa både E och S. Hon har varit där. Hela tiden.

Jag vet inte vart jag vill komma egentligen. Jag är ledsen. Jag är besviken. Jag är arg. Men mest besviken. För hon väljer bort mig. Hon hör inte av sig. Hon finns inte där som förut. Hon väljer ALLTID sina pojkvänner före mig. Det spelar ingen roll. Hon har haft två stycken under tiden vi har varit vänner.

Speciellt med sin nya pojkvän.. Hon skriver ofta hur mycket hon älskar honom och att han är hennes bästa vän. Men jag då? Brukar jag tänka. Vad är jag då? Vem är jag för dig?

Jag är egentligen inte svartsjuk. Jag vill bara också vara en del. Vi träffas aldrig. För varje gång hon är ledig åker hon till sina föräldrar eller så åker hon och hälsar på sin pojkvän. Själv sitter jag och kan inte göra någonting.

Vi kanske bara är på olika stadier i livet. Jag lever som en fjortonåring som super varje fredag och inte riktigt bryr mig om framtiden, medan hon sitter och planerar barn och förlovning med sin pojkvän.

Är det därför jag blir bortvald? Hon har inte hört av sig på länge. Hon har inte heller svarat på om hon vill komma hit nästa lördag och se på skräckfilm och sen dra ut. Hon skulle ju åtminstonde kunna svara Nej om hon inte vill. Eller kan. (Hon ska säkert till pojkvännen så aa..)

Jag blir bara så less på att hon inte ens kan försöka engagera sig i mig. För jag kommer inte finnas kvar hur länge som helst heller. Jag orkar inte. Jag vill få bekräftelse på att jag också är en del. För de här stunderna när hon inte ens kan berätta hur hennes nya jobb funkar. Ja, ni kanske minns att jag skrev om det. Att hon inte ens berättat att hon fått nytt jobb.

Jag skrev lycka till till henne hon svarade tack. Jag frågade om det gick bra och hon sa att det var spännande. Sen har vi inte pratat mer.

Jag vet inte.. Är det så man gör mot sina vänner? Eller har vi försvunnit så mycket från varandra att det inte är märkvärdigt att berätta sånt? Jag vet inte. Jag orkar inte.

Svara bara din bitch.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....