Ibland undrar jag varför jag inte uppdaterar oftare, eftersom jag vet att jag mår bättre av att få skriva av mig. Ändå tänker jag "Jag gör det sen" och det blir aldrig av. Det finns så mycket som jag glömt berätta, ta t.ex förra lördagen när jag va på halloweenfest och vem var där, jo självaste S. Han "räddade" mig från en kompis som blev lite väl närgången och sen möttes vi vid bussen igen. Som inte gick på 1 timme. Så han värmde mig. Och sa "Fan att man inte kan sova hos dig" för han hade sin kusin med sig. Som behövde komma hem till S. Det var så surrialistiskt. Det var som en dröm. Även fast ingenting hände så va han bara där, och va snäll. Lite närhet som jag behövde. Skulle velat ha mer, men ibland får man nöja sig med det man får. För det lär ju inte bli igen. Känns det som. Vi har ingen kontakt i stort sett alls. Hälsar, fine. Men det är det. Nu satt vi i över en timme och pratade.

Och ja, jag har svårt att släppa den här människan. Precis som med alla andra. Jag kan bara inte. Jag har nog inte riktigt släppt E heller. Inte riktigt.

Nu ska jag dra iväg till jobbet, jobba ett par timmar och sen förhoppningsvis dricka lite vin. Så nu vet ni att jag lever. Och fortfarande tänker på S. Ingenting är nytt i mitt liv alltså.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....