Jag kan inte sova. Som vanligt på helgerna känns det som. Känns som det vore meningslöst att sova, istället låter jag mina fingrar springa över tangentbordet och skriva ut mina känslor. Precis som man behöver ibland. Ibland undrar jag hur känslorna kan ta över hjärnan, som nu. Det här är helt impulsivt. Jag har inte alls planerat vad jag ska skriva. Jag bara kände i benen, i magen, i hjärtat att jag var tvungen att skriva. Om allt och ingenting. Precis som vanligt.

Jag vet inte varför. Eller okej. Jag erkänner. Jag har en anledning varför jag har ont i kroppen, i själen.

Jag gick igenom min facebook och kom till inlägget i juni när S skrev att han skulle köpa en present till mig (vilket han gjorde, en tshirt som jag förövrigt av en slump har på mig just nu. Rätt roligt.) Och nu så la jag upp en sak på facebook, en reklam, som jag tycker om. Och så skriver han "Haha, våran reklam ju :)"

Vad våran? Det var aldrig våran eller va det våran? Va det någonsin någonting som va vårat? Redan första veckan fick jag ju ett sms om att vi inte klickade. Ändå träffades vi flera helger på raken, gjorde våran sak. Pratade väl lite då och då. Han åkte utomlands och då fick jag det där meddelandet i loggen om att han skulle köpa något fint (en tshirt kanske inte är fint, men det är ändå.. något..). Vi träffades samma dag som han kom hem trots att han var jetlaggad och jättetrött. Sen drog jag iväg, pratade väl inte direkt när jag var borta, någongång bara. Samma dag som jag kom hem kom han över. På hans iniativ. Vi låg med varandra på hans födelsedag.

Jag fattar inte. Varför all denna tid om man inte är intresserad? Varför fick jag en tröja om vi bara va KK's. För man ger väl ändå inte presenter till sin KK. Varför berättade han så mycket för mig om vi ändå inte klickade. Visst inga komplimanger och sån skit, utan mer saker om sig själv. Om sina ex.

Varför?

Det är den enda frågan som snurrar i mitt huvud när jag tänker på honom. Vad har alla andra som jag inte har? Vad gjorde att jag inte var värd att satsa på. Varför klickade vi inte? Som jag tyckte. Han tyckte inte. Jag förstår inte.

När han följde med mig hem förra veckan kysstes vi aldrig. Vi hade bara sex. Som en jävla prostituerad. Fast med mys efter. Så inte alls som en prostituerad. Jag vet inte. Jag orkar egentligen inte fundera. Jag vet att jag inte kan stanna här, men jag vet inte vart jag ska fortsätta. Han har varit med sen i mars. Han är en av de få människorna som jag inte blir äcklad av när jag tänker på att de ska röra mig. Nästan alla andra jag ser blir jag äckad av och jag förstår inte varför.

Det här är inte kärlek. Det har är ren jävla attraktion, ändå är det så svårt att släppa. Just för att jag saknar det. Jag ville aldrig släppa det. Det var så bra. För mig. Men det räcker ju inte. Jag är inte tillräcklig bara. Jag vill bara vrida tillbaka tiden till det där i somras. Det var så bra. Det var mysigt. Det var.. det jag visste. Jag hatar att veta att jag måste släppa men att det inte riktigt går hur mycket jag än vill. Jag är äcklad av att han ligger med andra, samtidigt som jag är avundsjuk. Jag vill ju också. Jag vill vara den som han håller om när han sover. Jag vill inte att det ska vara massa andra.

Det hade räckt. Att det var som förr.

Bara tills jag träffar någon annan.

För jag vet inte hur man är helt själv.

Utan att ha någon som jag vill vara med.

Finns det någon för alla, eller är det bara vissa som lyckas och vi andra får stå och titta på och vara glada för deras skull? Nej fuckit. Jag hatar nätter. Mest av allt i världen (efter krig, sjukdomar, och annat som man ska hata).

Cuz' I just don't wanna be alone.

Not tonight. Well, never darling.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....