Kära mamma.

Jag vet att du aldrig kommer se det här, men jag behöver ändå skriva det efter kvällens bråk. Precis som vanligt när du sovit dåligt och druckit alkohol. Precis som varje gång. Det börjar som en vanlig diskussion, sen kommer det. Hatet. För det är det jag hör. Det är hatet mot mig. Det spelar ingen roll vad du säger. För allt jag hör är "Du är sämst, jag hatar dig. Du är värdelös". Och det värsta är att idag när du skrek så mådde jag bara sämre och sämre. Jag kände mig misslyckad. Värdelös. Det spelar ingen roll vad du säger, för det är så jag känner. Du kan därefter försöka intala mig att du "älskar" mig, men jag tror dig inte. För jag tror inte att den man älskar skriker man så åt. Även om du inte säger det jag hör, så är det det jag hör. Och ju mer du skriker desto mer hatar jag mig själv desto mindre gör jag sakerna du ber mig om.

Ser ni cirkeln?

Jag försöker göra något bra - mamma nöjd - mamma trött/alkohol - mamma skriker - jag hör bara hat (oavsett vad hon säger) - jag känner mig värdelös - jag gör inget det mamma säger - mamma ännu argare - jag försöker göra något bra - mamma nöjd - mamma trött/alkohol etc etc. Ni förstår grejen?

När jag hör hatet så orkar jag inte ta tag i mitt liv och försöka bygga upp mig utan allt raseras. Jag blir trött och likgiltig, mamma ännu argare. Sen försöker man göra något bra för att mamma ska bli nöjd. Och ja, same story every month. Det värsta va när jag sa att jag försökte och hon hånskratta. Sen anklaga hon mig för saker pappa gjorde som jag var med på. Jag var 7-9 år. Min pappa sa "här bär den här" och jag bar. Det får jag NU i 21 års ålder skit för.

Det gör så jävla ont. Så jävla ont.

Förlåt att du mötte pappa, förlåt att du knullade utan kondom, förlåt att du födde mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....