Nu har jag varit A's flickvän en vecka.

Sjukt att jag skriver det, alltså att det är sant.

Det sjuka är hur rädd jag redan är att förlora honom. Jag är rädd för att han ska inse hur jag egentligen är och försvinna. Jag är rädd att han ska hitta någon som är bättre. Jag har sagt det här till honom. Det är konstigt. Att jag skulle hitta någon som jag skulle våga visa mig svag för. För jag litar på honom. Jag vet att han har det jobbigt han också, precis som jag. Han vågar erkänna för mig. Han berättar saker som han aldrig berättat för någon annan. Och jag lyssnar. Lyssnar och lyssnar. Säger knappt någonting om mitt liv. Tänk om han hade vetat en tredjedel av den här bloggen. Tänk om. Men nej, jag kan inte berätta. Han kommer tycka att jag är störd.

Vi pratade om ångest igårnatt. Han sa att han haft självmordstankar en gång i hela sitt liv. Jag minns när jag va 13. Då funderade jag på hur jag skulle ta livet av mig varje dag i nästan ett år, för jag ansåg inte att jag förtjänade att leva. För att jag ansåg inte att någon brydde sig ändå. Sen har de bara kommit tillbaka när jag haft ångest nu. Men jag vet ju att jag aldrig skulle göra det. Jag har bara velat försvinna för ett tag. Självmord är ett beslut som är permanent på ett problem som oftast går att lösa.

Men jag är så glad att jag har honom. Jag kan inte förklara hur ont i hjärtat det gör när han berättar om saker som hänt honom. Jag vill bara ta hans smärta och ge den till någon som förtjänar den mer. Han gör inte det. Han är världens bästa. Det här är inte något jag bara säger. Jag tycker faktiskt det.

Trodde aldrig att det skulle va såhär att vara kär.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....