ligger i sängen. borde egentligen sova. har inte sovit så mycket på senaste tiden egentligen, är trött hela dagen men senare på kvällen blir jag pigg. jag som alltid varit morgonpigg är nu nattpigg. förstår inte hur det gick till egentligen.

inser hur mycket jag hatar att vara ensam. när man är ensam tänker man. luktar på mitt täcke. luktar P. ja, han var här inatt. igen. fina han. eller jag vet inte. eller jo, jag vet att han är fin. trots att han är tre år yngre. han luktar gott och är jättemysig. trots att han är tre år yngre. ja, jag har hakat upp mig på det. men det här är ändå bara ett ligg. precis som det alltid är. detta kan ha varit det sista också, vem vet. 

jag vet att jag bara duger till ligg. även fast jag inte ens är bra på att ligga. jag är typ bra på förspel, och det är det. jag är skitdålig på själva liggandet. eller hur man ska säga. jag förstår inte varför jag aldrig får träffa en kille som faktiskt tycker om mig. varför ska det vara så svårt? eller iallafall som är villig att lära känna mig. som kanske vill tycka om mig. förstår inte varför ingen vill det.. är jag så ful? eller är det min personlighet? för den är ju svårare att ändra.

jag är sånt behov av närhet. hela tiden. jag vet inte varför. det är helt sjukt. och jag vet att jag aldrig kommer få en närheten som jag behöver. eller jo. den dagen det kommer en idiot som kanske tycker om mig för mer än sex. Men jag förstår inte vad jag gör för fel. Känns som jag gjort allt. Och ändå finns det aldrig någon som vill tycka om mig.

Jag säger ju att jag är värdelös.